Fredagsfyran vecka 39 -06
Fredag kväll och hjärnan är trött efter en hektiskt vecka med massor av övertid. Då passar det bra att svara på en fredagsfyra. Temat idag är Utomlands.
1) Vilken är den bästa semestern du har haft utomlands?
Svår fråga. Många semestrar har egentligen inte varit semestrar utan jag har nog alltid rest för att uppleva något annorlunda. Semester är för mig när man kopplar av och ligger på en sandstrand och jag reser aldrig för att göra endast detta. Vilar gör jag hellre hemma.
Nåväl, två resor finns det som jag inte glömmer: Den första är en lifttur till Paris med en väninna. Vi var drygt tjugo år och satte tummen i vädret på en utfart från Lund och hamnade på alla möjliga och omöjliga ställen på vår äventyrliga färd söderut.
Chileresan (och Argentina) som jag gjorde ensam sommaren 1987 glömmer jag inte i första taget. Den var äventyrlig och underbar, med mängder av möten med fantastiska människor som arbetade för ett bättre liv för alla i diktaturens Chile.
2) Om du inte kunde bo i Sverige längre, vilket land skulle du då välja att leva i?
Hmm, jag undrar om det skulle vara möjligt att åka till så många länder om det skulle behövas i ett akut läge. Många gränser är stängda för dem som inte längre kan bo i sina egna länder. Men om jag nu hade ett fritt val, så skulle jag välja ett land i Latinamerika - jag pratar ju redan spanska. Och så har jag ju redan bott i Nicaragua tre år så det gör valet ganska självklart.
3) “Blott Sverige svenska krusbär har.” Har Sverige något särskilt som du absolut inte kan vara utan, även om du flyttar utomlands?
Inte något som är absolut oundgängligt, men det finns ju alltid saker man skulle sakna. Jag vet ju redan vad jag saknade under mina tio år utanför Sverige: årstiderna och de ljusa sommarnätterna.
4) Har världens syn på Sverige förändrats på något sätt de senaste åren tror du och i så fall hur?
Världen är ju stor så jag vet inte riktigt vilken del av den som åsyftas. Ofta kan man ju tro att alla andra utanför Sverige vet var landet ligger och har någon slags bild av Sverige och svenskarna, men så är det inte alltid. Frågar du en bybo i t.ex. den lilla byn Río Grande i norra Nicaragua, så är en utlänning bara en italienare. Svenskar finns liksom inte, eftersom det var italienare som hjälpte dem att få vatten och sjukvård. En nicaraguansk stadsbo kanske vet vem Olof Palme var, men inte mycket mer.
Under mina år i Italien fick jag veta att Sverige var sexiga svenskor, isbjörnar, kyla, IKEA, Ingmar Bergman, Anita Ekberg (hon fyller förresten 75 idag) och möjligen ABBA. Så för de flesta invånare utanför Sverige är vi bara ett pyttefolk som man inte vet så mycket om och jag tror att den beskrivningen gäller lika mycket idag som för ett par år sedan.
Andra bloggar om: fredagsfyran
Colombianskt danssamarbete
Innevarande vecka har vi inte haft några vanliga lektioner utan har i stället varit ålagda att aktivera eleverna i frågor som rör värdegrunden och öva samarbete på olika sätt.
En jobbig vecka har det varit. Det är lättare att planera vanliga lektioner än att hålla igång en mängd udda aktiviteter.
Nåväl, idag blev det en förmiddag full med dans och vi hade mycket roligt. Bl.a. fick vi se och öva svenska folkdanser. Höjdpunkten blev nog ändå colombianska danser med gruppen Candela Viva, som också uppträdde på Malmöfestivalen en dag i augusti. Jag och sonen var då där och tittade på gruppen som dansar cumbia och mapalé, traditionella folkdanser i Colombia. Vid det tillfället stötte jag också på en väninna som känner ledaren för gruppen. Min väninna undrade om jag inte kunde försöka bjuda in gruppen till min skola och sagt och gjort, så blev det idag. Och eleverna lärde sig dansa cumbia, skrattade, applåderade och övade samarbete genom dans. Och hade mycket roligt!
Andra bloggar om: dans, skola, skolan
Matematikdag i Lund
För nästan trettio år sedan gick jag ut komvux på Spyken i Lund. Idag återvände jag för första gången sedan dess till den gamla ärevördiga gymnasieskolan, nu som mattelärare tillsammans med mängder av andra mattelärare till ett arrangemang i regi av bl.a. Lunds kommun och Myndigheten för skolutveckling. Det kallades Lustrum och många föreläsare underhöll oss och delgav oss viktiga tankar om matematikundervisning på alla skolans nivåer. Kopplingen till vårt språk och vårt tänkande fanns hela tiden med. Speciellt tyckte jag om den sista föreläsningen som handlade om det abstrakta tänkandet och hur hjärnan letar efter mönster och när mönstret är klart så finns förståelsen. Intressanta tankar som jag själv varit inne på då och då, men inte klarat att formulera så tydligt. Jag brukar bara säga till mina elever: "Matematik är mönster. "
En klart givande dag!
Andra bloggar om: skola, skolan, matematik
En klart givande dag!
Andra bloggar om: skola, skolan, matematik
Utvisning och kvarsittning
Helgen ägnades åt sonens handboll i form av stor turnering. Kom att tänka på det här med regler och följder när regler inte följs:
I handboll kan man om man beter sig illa bli utvisad och får inte vara med att spela i kortare eller längre perioder. Det är ett ganska vanligt straff när man inte följt reglerna. Och ett straff som biter ganska bra på den som döms.
I skolans värld kan man komma för sent till lektionerna eller bete sig dumt på annat sätt. Ett vanligt straff som kan utdömas om man inte följt reglerna är att få sitta kvar efter skolans slut.
Inte ska det väl vara ett straff att få gå extra i skolan?
Andra bloggar om: straff, skola, skolan
I handboll kan man om man beter sig illa bli utvisad och får inte vara med att spela i kortare eller längre perioder. Det är ett ganska vanligt straff när man inte följt reglerna. Och ett straff som biter ganska bra på den som döms.
I skolans värld kan man komma för sent till lektionerna eller bete sig dumt på annat sätt. Ett vanligt straff som kan utdömas om man inte följt reglerna är att få sitta kvar efter skolans slut.
Inte ska det väl vara ett straff att få gå extra i skolan?
Andra bloggar om: straff, skola, skolan
Fladdermusbesök
Vi satt nu i kväll vid köksbordet och åt kvällsmaten, yngste sonen och jag. Katten Måns for som vanligt som ett jehu efter allt som rörde sig, nu en fluga, men stannade plötsligt upp för att spana in något han hittat uppe i köksfönstrets
- Mamma, sa sonen. Titta, där sitter en jättestor, äcklig spindel! Och Måns vill ha tag i den.
- Nej men, utropade jag. Det är ingen spindel. Det är ju en, en, en - fladdermus! Ojdå! Den måste ha kommit in i natt och nu sitter den där och sover.
Vi körde ut Måns ur köket och jag hittade en lämplig burk att fånga inkräktaren i. Den fräste ordentligt efter mig, men jag lyckades få in den i burken och sätta på locket.
Och nu ligger den där och sover och sonen studerar den så noga, så noga. Om ett par timmar blir det väl mörkt och då ska vi ge oss ut till den närbelägna parken där vår lilla gäst säkert kommer att trivas bättre än i sin tillfälliga bostad.
Men så funderar jag. Tänk om jag skulle kunna ta med mig fladdermusen till mina elever. Det skulle säkert väcka intresse och mängder av frågor att besvara. Så nu undrar jag om någon vet om fladdermöss klarar sig utan mat över en helg? Ja, vad äter de egentligen? Kan man mata dem med något hemma?
Förresten blev en av mina kompisar i Nicaragua biten av en fladdermus en gång. Hon fick rabiesserum direkt. Samma kompis hade också oturen att bli stungen av en stingrocka som låg alltför nära strandkanten. Ett par fiskare hittade henne och räddade förmodligen hennes liv den gången.
Ja usch då, vilka farliga djur det finns på vår gröna planet!
Uppdatering: Har nu släppt ut lilla Fladdris till friheten, eftersom lagen faktiskt säger att man inte får hålla fladdermöss i fångenskap mer än högst 48 timmar.
Andra bloggar om: fladdermöss
Ett blogginlägg som egentligen inte skulle skrivits men som ändå skrevs
Tänkte skriva ännu ett inlägg om valet men kom av mig och skrev några kommentarer hos andra bloggare och ett mail till någon annan bloggare. Och så svarade jag på kommentarer i min egen blogg. Och så såg jag i statistiken att besökarna på den här bloggen mer än fördubblats sedan föregående inlägg. Har man sökt på sverigedemokraterna, eller vad händer?
Och så är jag trött och orolig inför vad som händer i samhället när människor tycker att vi har en s.k. massinvandring till Sverige och denna bör begränsas. Jag skulle råda dessa människor att studera statistiken över inflyttning och utflyttning över Sveriges gränser (gärna ur ett historiskt perspektiv) och jämföra denna med t.ex. det som sker i Sudan eller i andra afrikanska länder där det oftast är grannländer som tar emot många människor på flykt undan krig och förföljelse.
Och så blev det ändå ett inlägg som nästan rör valet.
God natt från Skåne.
Andra bloggar om: val2006, främlingsfientlighet
Och så är jag trött och orolig inför vad som händer i samhället när människor tycker att vi har en s.k. massinvandring till Sverige och denna bör begränsas. Jag skulle råda dessa människor att studera statistiken över inflyttning och utflyttning över Sveriges gränser (gärna ur ett historiskt perspektiv) och jämföra denna med t.ex. det som sker i Sudan eller i andra afrikanska länder där det oftast är grannländer som tar emot många människor på flykt undan krig och förföljelse.
Och så blev det ändå ett inlägg som nästan rör valet.
God natt från Skåne.
Andra bloggar om: val2006, främlingsfientlighet
Skrämmande valresultat
För första gången under mina år som myndig medborgare lade jag idag mina tre röster på tre olika partier. Vilka tänker jag inte berätta. Förstås sitter jag nu och följer den spännande valvakan på svt, som förresten fick med mina åsikter i sin prognos, när jag var och röstade vid middagstid, mellan planeringsjobbet.
Nu i kväll var jag också nyfiken på hur det går i kommunalvalet, så jag surfade in och kollade det som fanns. Ännu är inte alla distrikten färdigräknade, men den statistik som presenteras om just mitt distrikt skrämmer mig mycket:
Tänka sig att jag har så många sympasitörer till sverigedemokraterna runt mig här i grannskapet! Och dessutmo har de vad jag kan förstå av statistiken, stora möjligheter att öka sin andel av mandaten i kommunfullmäktige. Blääää! Nu får jag väl ge mig ut bland grannarna och agitera för att de ska ändra uppfattning.
Andra bloggar om: val2006, sverigedemokraterna
Nu i kväll var jag också nyfiken på hur det går i kommunalvalet, så jag surfade in och kollade det som fanns. Ännu är inte alla distrikten färdigräknade, men den statistik som presenteras om just mitt distrikt skrämmer mig mycket:
Tänka sig att jag har så många sympasitörer till sverigedemokraterna runt mig här i grannskapet! Och dessutmo har de vad jag kan förstå av statistiken, stora möjligheter att öka sin andel av mandaten i kommunfullmäktige. Blääää! Nu får jag väl ge mig ut bland grannarna och agitera för att de ska ändra uppfattning.
Andra bloggar om: val2006, sverigedemokraterna
Ny design
Webblogg har släppt loss designmöjligheterna och jag kunde förstås inte låta bli att pilla lite i stilmallskoden och ändra designen lite. Märks det vilken favoritfärg jag har?
Egentligen är jag ingen fena på css så det har varit lite knepigt att förstå vad i koden som ändrar vad i utseendet. Även kodmallarna, skrivna i xhtml, är fria att ändra, men dem har jag ännu inte vågat mig på att ändra - xhtml har jag aldrig sysslat med - bara html. Fast tittar jag på koden verkar det inte skilja så mycket. Snart ska jag ge mig på koderna där också.
Förresten, hittar du som läser här något konstigt, skriv gärna en kommentar. Det skulle jag uppskatta.
Andra bloggar om: stilmallar, css, design
Egentligen är jag ingen fena på css så det har varit lite knepigt att förstå vad i koden som ändrar vad i utseendet. Även kodmallarna, skrivna i xhtml, är fria att ändra, men dem har jag ännu inte vågat mig på att ändra - xhtml har jag aldrig sysslat med - bara html. Fast tittar jag på koden verkar det inte skilja så mycket. Snart ska jag ge mig på koderna där också.
Förresten, hittar du som läser här något konstigt, skriv gärna en kommentar. Det skulle jag uppskatta.
Andra bloggar om: stilmallar, css, design
Maskrosungen slutläst
Igår förmiddags hann jag in på biblioteket för att låna mitt reserverade exemplar av Sandra Gustafssons bok Maskrosungen.
Idag på förmiddagen läste jag sista sidan, trots att jag bestämt mig för att jobba med planeringen inför veckan.
Det är många tankar jag får när jag läser Maskrosungen. I en kommentar hos Sandra, skrev jag att jag trodde jag skulle känna igen något från min egen uppväxt och det stämde till viss del, framför allt det hon skriver om sin tonårstid och relationen till sin pappa. Men det andra - vilka erfarenheter! Och vilken styrka hon måste ha utvecklat efter att ha gått igenom allt det hon berättar.
På försättsbladet avslutar hon ett referat från ett samtal med en vän med en fråga: "I mitt huvud undrade jag stilla hur hon hade förväntat sig att en sådan som jag skulle vara." Och jag börjar fundera på frågan och associationerna glider iväg till det som benämns Det sociala arvet. Och en mängd frågor dyker upp i mitt huvud:
Hur påverkas man egentligen av sin uppväxt?
Hur slår svårigheter man haft igenom senare i livet?
Vilka genetiska faktorer finns och vilka är de miljömässiga?
Hur kan man kompensera en dålig uppväxt?
Om man nu har haft en kärleksfull uppväxt betyder det då att man alltid ger kärlek tillbaka som vuxen?
Och har man haft en besvärlig uppväxt med brist på kärlek, blir man då kärlekslös i vuxen ålder?
Varför har människor förväntningar på att man ska må dåligt om man haft en taskig uppväxt?
Jag tycker det är enormt viktiga frågor, men mycket komplexa och definitivt inte lätta att svara på.
Mina egna tankar om maskrosbarn är att de ofta har fått bli vuxna alltför tidigt genom att de axlat ett ansvar som egentligen inte borde lagts på dem så tidigt. Utåt blir de snabbt vuxna men inombords blir de ständiga sökare av bekräftelse på sin existens. Jag tror också att man i vuxen ålder ägnar sig åt något "hjälpande" yrke och drar nytta av sina egna erfarenheter. Man vill inte att samma sak ska hända andra.
Och så minns jag några av de barn jag själv råkat på och identifierat som barn i riskzonen:
Under mitt första år som lärare, i norra Botkyrka, var jag klassföresståndare för en kille som ibland kom till skolan, ibland helt uteblev. Jag sökte upp hemmet och möttes av killen i dörren. Han ville inte släppa in mig till sin mamma och sa bara att mamman inte ville prata med någon från skolan. Efter någon månad blev det stort möte om familjen och det resulterade i att pojken och hans lillebror omhändertogs. Några år efteråt mötte jag min gamla elev, som hade klarat av sina gymnasiestudier och sedan lyckats få ett bra jobb. För honom gick det bra.
En annan elev kom för några år sedan till min nuvarande skola och visade sig vara ständigt rädd. Jag fick följa honom i korridorerna för han vågade sällan gå ensam. Med familjen lyckades jag aldrig få någon ordentlig kontakt och började vidta olika åtgärder. Efter ett par månader flyttade familjen från min kommun och någon annan tog vid. Jag antar att familjen sedan dess flyttat fler gånger i sin flykt undan myndigheternas kontroll.
För många barn är skolan räddningen i en kaotisk tillvaro. Den blir en fast punkt som finns där, beredd med kunskap och en oftast engagerad personalstyrka. Skolsyster blir en räddning för en del, vaktmästaren för andra. Någon finns det väl oftast som lägger märke till de annars kanske bortglömda barnen. Ett enkelt hej i korridoren kan ibland vara det som hjälper upp en hel dag.
Tror jag!
Andra bloggar om: skola, Maskrosungen, maskrosbarn
Idag på förmiddagen läste jag sista sidan, trots att jag bestämt mig för att jobba med planeringen inför veckan.
Det är många tankar jag får när jag läser Maskrosungen. I en kommentar hos Sandra, skrev jag att jag trodde jag skulle känna igen något från min egen uppväxt och det stämde till viss del, framför allt det hon skriver om sin tonårstid och relationen till sin pappa. Men det andra - vilka erfarenheter! Och vilken styrka hon måste ha utvecklat efter att ha gått igenom allt det hon berättar.
På försättsbladet avslutar hon ett referat från ett samtal med en vän med en fråga: "I mitt huvud undrade jag stilla hur hon hade förväntat sig att en sådan som jag skulle vara." Och jag börjar fundera på frågan och associationerna glider iväg till det som benämns Det sociala arvet. Och en mängd frågor dyker upp i mitt huvud:
Hur påverkas man egentligen av sin uppväxt?
Hur slår svårigheter man haft igenom senare i livet?
Vilka genetiska faktorer finns och vilka är de miljömässiga?
Hur kan man kompensera en dålig uppväxt?
Om man nu har haft en kärleksfull uppväxt betyder det då att man alltid ger kärlek tillbaka som vuxen?
Och har man haft en besvärlig uppväxt med brist på kärlek, blir man då kärlekslös i vuxen ålder?
Varför har människor förväntningar på att man ska må dåligt om man haft en taskig uppväxt?
Jag tycker det är enormt viktiga frågor, men mycket komplexa och definitivt inte lätta att svara på.
Mina egna tankar om maskrosbarn är att de ofta har fått bli vuxna alltför tidigt genom att de axlat ett ansvar som egentligen inte borde lagts på dem så tidigt. Utåt blir de snabbt vuxna men inombords blir de ständiga sökare av bekräftelse på sin existens. Jag tror också att man i vuxen ålder ägnar sig åt något "hjälpande" yrke och drar nytta av sina egna erfarenheter. Man vill inte att samma sak ska hända andra.
Och så minns jag några av de barn jag själv råkat på och identifierat som barn i riskzonen:
Under mitt första år som lärare, i norra Botkyrka, var jag klassföresståndare för en kille som ibland kom till skolan, ibland helt uteblev. Jag sökte upp hemmet och möttes av killen i dörren. Han ville inte släppa in mig till sin mamma och sa bara att mamman inte ville prata med någon från skolan. Efter någon månad blev det stort möte om familjen och det resulterade i att pojken och hans lillebror omhändertogs. Några år efteråt mötte jag min gamla elev, som hade klarat av sina gymnasiestudier och sedan lyckats få ett bra jobb. För honom gick det bra.
En annan elev kom för några år sedan till min nuvarande skola och visade sig vara ständigt rädd. Jag fick följa honom i korridorerna för han vågade sällan gå ensam. Med familjen lyckades jag aldrig få någon ordentlig kontakt och började vidta olika åtgärder. Efter ett par månader flyttade familjen från min kommun och någon annan tog vid. Jag antar att familjen sedan dess flyttat fler gånger i sin flykt undan myndigheternas kontroll.
För många barn är skolan räddningen i en kaotisk tillvaro. Den blir en fast punkt som finns där, beredd med kunskap och en oftast engagerad personalstyrka. Skolsyster blir en räddning för en del, vaktmästaren för andra. Någon finns det väl oftast som lägger märke till de annars kanske bortglömda barnen. Ett enkelt hej i korridoren kan ibland vara det som hjälper upp en hel dag.
Tror jag!
Andra bloggar om: skola, Maskrosungen, maskrosbarn
Medias bild av skolan
Undras hur många lärare som sjunker ner i tv-soffan ikväll. I alla fall jag kommer att sitta där om en stund och ta in det som sägs om skolan denna temakväll på tvåan. Diskussioner och filmer om denna plats som så många tycker till om utlovas och jag hoppas att det blir en nyanserad bild och inte det skräckscenario som så ofta når oss via nyheterna.
Tänker på en händelse för några år sedan då Sydsvenskan hade några artiklar om just min skola, som de skildrade som en hemsk plats full av mobbning, oro och våld. I en klass jag hade blev eleverna så ledsna och besvikna på det som skrevs att jag tog kontakt med tidningen och berättade vad eleverna tyckte. Någon dag efteråt kom journalist och fotograf och intervjuade eleverna och gav en helt annan bild av min skola, en som eleverna kände igen!
Andra bloggar om: skolan
Tänker på en händelse för några år sedan då Sydsvenskan hade några artiklar om just min skola, som de skildrade som en hemsk plats full av mobbning, oro och våld. I en klass jag hade blev eleverna så ledsna och besvikna på det som skrevs att jag tog kontakt med tidningen och berättade vad eleverna tyckte. Någon dag efteråt kom journalist och fotograf och intervjuade eleverna och gav en helt annan bild av min skola, en som eleverna kände igen!
Andra bloggar om: skolan
Hushållsnära tjänster
Fredag natt och helgens ledighet väntar. Sitter här och läser favoritbloggar och hinner ifatt det jag inte läst.
Ledighet förresten - det är väl mest de här nattimmarna som blir lediga. Lördag innebär alltid hushållsarbete för att bl.a. dammtussarna ska hållas någorlunda under kontroll. Tack och lov att ingen dammallergiker befinner sig i den här lägenheten - jag hade aldrig hunnit med att avlägsna de där grå råttorna med sina små allergiframkallande kvalster.
Funderar lite på det där med skatteavdrag för hushållsnära tjänster eller vad det nu kallas av politikerna som diskuterar dess för- och nackdelar. Vad jag önskar att jag slapp de där hushållsnära tjänsterna som jag är tvingad att göra för att allt inte ska bli ett kaos här hemma. Visst vore det skönt om någon annan, mer kunnig i dessa tjänster, finge ta hand om mitt dåliga samvete. Jag vill inte städa, diska, tvätta, damma, skura, handla varenda lördag.
Och så fortsätter jag att tänka på vad som händer om jag inte gör det utan någon annan i stället får syssla med min skit. Då får denne person (en kvinna, antar jag) städa dubbelt, för hennes (ok, kanske hans) hem ska ju också skötas om. Och så försvinner tankarna till vad just jag gör dubbelt: sköter mitt lärarjobb på dagarna och på kvällarna försöker jag se till så att sonen gör sina läxor med min hjälp. Och så de där andra som gör dubbelt jobb: fritidspersonalen som också har egna barn, kockarna eller kokerskorna som har egna familjer att laga mat till, lokalvådarna som ju faktiskt finns i samhället osv. Varför skulle inte jag också kunna ha någon som jobbar med städningen jag inte har någon tid eller lust att göra?
Faktiskt hade vi en hemhjälp när jag bodde i Nicaragua. Vi betalade en nicaraguansk kvinna för att hon skulle sköta allt det som vi knappast hann med p.g.a. våra arbeten. Det var t.o.m. så att många kvinnor nästan kämpade om att få de åtrådda arbetena som hemhjälper hos familjer med behov. Fortfarande har jag kontakt med vår gamla hemhjälp, trots åren som gått sedan vi flyttade tillbaka till Europa. Hon blev som en familjemedlem under den tid hon arbetade för oss och gav många värdefulla råd och tips som hjälpte oss till rätta.
De flesta i Sverige skulle nog aldrig drömma om att ha en hemhjälp på det sätt vi gjorde i Nicaragua och även jag resonerade innan jag åkte iväg att det verkligen inte skulle komma på fråga för min del. Men så kom jag dit och insåg att jag skulle ha mycket svårt att fixa arbetet om jag inte hade någon som kunde sköta hemmet. Bara att hitta rätt bland affärer och hålla undan smutsen tog sin rundliga tid. Tvättmaskiner fanns inte utan det var handtvätt med blötläggning som gällde och det tar sin tid att tvätta varje dag för hand.
Men en hemhjälp i Sverige? Nej, jag tror inte det. Skiten får ligga kvar i väntan på att jag ska skyffla undan den! Ska jag ha någon som hjälper mig, ska det vara mot en betalning som jag klarar av, men som inte är en skymf mot den som arbetar.
Andra bloggar om: hushållsnära tjänster, hemhjälp, städning
Ledighet förresten - det är väl mest de här nattimmarna som blir lediga. Lördag innebär alltid hushållsarbete för att bl.a. dammtussarna ska hållas någorlunda under kontroll. Tack och lov att ingen dammallergiker befinner sig i den här lägenheten - jag hade aldrig hunnit med att avlägsna de där grå råttorna med sina små allergiframkallande kvalster.
Funderar lite på det där med skatteavdrag för hushållsnära tjänster eller vad det nu kallas av politikerna som diskuterar dess för- och nackdelar. Vad jag önskar att jag slapp de där hushållsnära tjänsterna som jag är tvingad att göra för att allt inte ska bli ett kaos här hemma. Visst vore det skönt om någon annan, mer kunnig i dessa tjänster, finge ta hand om mitt dåliga samvete. Jag vill inte städa, diska, tvätta, damma, skura, handla varenda lördag.
Och så fortsätter jag att tänka på vad som händer om jag inte gör det utan någon annan i stället får syssla med min skit. Då får denne person (en kvinna, antar jag) städa dubbelt, för hennes (ok, kanske hans) hem ska ju också skötas om. Och så försvinner tankarna till vad just jag gör dubbelt: sköter mitt lärarjobb på dagarna och på kvällarna försöker jag se till så att sonen gör sina läxor med min hjälp. Och så de där andra som gör dubbelt jobb: fritidspersonalen som också har egna barn, kockarna eller kokerskorna som har egna familjer att laga mat till, lokalvådarna som ju faktiskt finns i samhället osv. Varför skulle inte jag också kunna ha någon som jobbar med städningen jag inte har någon tid eller lust att göra?
Faktiskt hade vi en hemhjälp när jag bodde i Nicaragua. Vi betalade en nicaraguansk kvinna för att hon skulle sköta allt det som vi knappast hann med p.g.a. våra arbeten. Det var t.o.m. så att många kvinnor nästan kämpade om att få de åtrådda arbetena som hemhjälper hos familjer med behov. Fortfarande har jag kontakt med vår gamla hemhjälp, trots åren som gått sedan vi flyttade tillbaka till Europa. Hon blev som en familjemedlem under den tid hon arbetade för oss och gav många värdefulla råd och tips som hjälpte oss till rätta.
De flesta i Sverige skulle nog aldrig drömma om att ha en hemhjälp på det sätt vi gjorde i Nicaragua och även jag resonerade innan jag åkte iväg att det verkligen inte skulle komma på fråga för min del. Men så kom jag dit och insåg att jag skulle ha mycket svårt att fixa arbetet om jag inte hade någon som kunde sköta hemmet. Bara att hitta rätt bland affärer och hålla undan smutsen tog sin rundliga tid. Tvättmaskiner fanns inte utan det var handtvätt med blötläggning som gällde och det tar sin tid att tvätta varje dag för hand.
Men en hemhjälp i Sverige? Nej, jag tror inte det. Skiten får ligga kvar i väntan på att jag ska skyffla undan den! Ska jag ha någon som hjälper mig, ska det vara mot en betalning som jag klarar av, men som inte är en skymf mot den som arbetar.
Andra bloggar om: hushållsnära tjänster, hemhjälp, städning
Nyhetsinflation
Ibland blir dagarna dåliga. Idag blev en sådan dag - känns det som. Eller så är det bara tröttheten som hunnit ifatt mig igen. Ja, ju mer jag funderar på det, desto mer tror jag att det är så. Tröttheten har invaderat mig. Inspirationen tryter redan, fast jag hade så många idéer i förra veckan. Tiden räcker inte till för att realisera dem för så mycket annat måste göras. Och vi står och vacklar lite på skolan. Nya rektorer som inför nya rutiner och ingen vet riktigt vad som ska gälla framöver. Nya möten schemalagda och nya blanketter att fylla i.
Och så dessa projekt. Inte bara "mitt" matteprojekt, som ingen högre upp i hierarkin verkar veta hur de tänkt sig. Ännu ett projekt är igång, som innebär att undervisningen bryts en vecka för andra aktiviteter. Kort sagt, mycket är nytt och det skapar osäkerhet.
Trots att jag oftast är en idéspruta och lätt engageras av nya saker som händer och ser möjligheter öppna sig, så känns det just nu som om alltför mycket nytt händer på samma gång. Och då börjar jag tro att jag är för gammal för att klara lärarjobbet. Hmm, låt se, bara femton år kvar till pensionen...
Och så dessa projekt. Inte bara "mitt" matteprojekt, som ingen högre upp i hierarkin verkar veta hur de tänkt sig. Ännu ett projekt är igång, som innebär att undervisningen bryts en vecka för andra aktiviteter. Kort sagt, mycket är nytt och det skapar osäkerhet.
Trots att jag oftast är en idéspruta och lätt engageras av nya saker som händer och ser möjligheter öppna sig, så känns det just nu som om alltför mycket nytt händer på samma gång. Och då börjar jag tro att jag är för gammal för att klara lärarjobbet. Hmm, låt se, bara femton år kvar till pensionen...
Sommarläsning 5
Jodå, det blev ännu några böcker innan jag för i år helt överger ovanstående rubrik.
Innan terminen startade hann jag börja på en bok som jag ett tag trodde skulle bli liggande p.g.a. tidsbrist, men hur det var så blev några sidor lästa varje kväll innan mina ljusblåa slogs igen av trötthet. Tur att kapitlena var korta annars hade jag nog låtit boken ligga. Boken jag läste på det här sättet var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Någon rekommenderade den i en kommentar här på min blogg, så jag köpte pocketupplagan. Och jo, jag tyckte om den och läste om de udda personerna som bodde tillsammans i Paris en tid, personer med mycket stora hjärtan.
I början på sommaren beställde jag Susanna Alakoskis Svinalängorna på biblioteket. Förstås trodde jag att den skulle komma innan terminen satte igång, men inte förrän samma dag jag började jobba igen damp det ner ett meddelande i inkorgen om att mitt reserverade exemplar nu fanns för hämtning. Och tänka sig, den blev utläst för ett par timmar sedan efter att jag i fredags börjat på den. Hade egentligen tänkt ta mig en liten tupplur nu i eftermiddags, men hur det var så började jag läsa där jag slutat i går kväll och rätt som det var så hade bokens sista sida hunnit infinna sig och därmed är min sommarläsning slutförd för i år.
Svinalängorna skildrar en verklighet som är ganska nära min egen uppväxt även om den för mig inte var fullt så hemsk som den Susanna Alakoski skildrar. Mycket känner jag igen och kan leva mig in i: Lyckan över den fina lägenheten i miljonprogrammets byggboom, ungdomsgängen, festandet, misshandeln...
Nu har jag förresten beställt en bok till på biblioteket, eller rättare sagt så rekommenderade jag mitt kommunbibliotek att köpa in den: Maskrosungen av bloggaren Sandra Gustafsson.
Andra bloggar om: sommarläsning, böcker
Innan terminen startade hann jag börja på en bok som jag ett tag trodde skulle bli liggande p.g.a. tidsbrist, men hur det var så blev några sidor lästa varje kväll innan mina ljusblåa slogs igen av trötthet. Tur att kapitlena var korta annars hade jag nog låtit boken ligga. Boken jag läste på det här sättet var Tillsammans är man mindre ensam av Anna Gavalda. Någon rekommenderade den i en kommentar här på min blogg, så jag köpte pocketupplagan. Och jo, jag tyckte om den och läste om de udda personerna som bodde tillsammans i Paris en tid, personer med mycket stora hjärtan.
I början på sommaren beställde jag Susanna Alakoskis Svinalängorna på biblioteket. Förstås trodde jag att den skulle komma innan terminen satte igång, men inte förrän samma dag jag började jobba igen damp det ner ett meddelande i inkorgen om att mitt reserverade exemplar nu fanns för hämtning. Och tänka sig, den blev utläst för ett par timmar sedan efter att jag i fredags börjat på den. Hade egentligen tänkt ta mig en liten tupplur nu i eftermiddags, men hur det var så började jag läsa där jag slutat i går kväll och rätt som det var så hade bokens sista sida hunnit infinna sig och därmed är min sommarläsning slutförd för i år.
Svinalängorna skildrar en verklighet som är ganska nära min egen uppväxt även om den för mig inte var fullt så hemsk som den Susanna Alakoski skildrar. Mycket känner jag igen och kan leva mig in i: Lyckan över den fina lägenheten i miljonprogrammets byggboom, ungdomsgängen, festandet, misshandeln...
Nu har jag förresten beställt en bok till på biblioteket, eller rättare sagt så rekommenderade jag mitt kommunbibliotek att köpa in den: Maskrosungen av bloggaren Sandra Gustafsson.
Andra bloggar om: sommarläsning, böcker
Tidsbrist
Tiden för bloggande har varit knapp på sistone. Jobb och son har propsat alltför mycket på min uppmärksamhet. Kort rapport:
- Min nia har kommit på plats och verkar ha insett att det gäller att ligga i för att det ska ge resultat.
- Den nya sjuan har börjat inse vad jag kräver av dem och jag hörde t.o.m. spridda kommentarer i fredags efter mattetimmen: "Men det var ju kul ju!"
- Matteprojektet påbörjat trots bristande direktiv från kommunens beslutsfattare. Jag satsar på min skola i väntan på tydligare instruktioner.
- Sonen har mognat över sommaren och insett sin ensamma mammas tidstrassel. I veckan har han alldeles frivilligt, och utan att jag bett honom om det, plockat undan kläder, gympapåsar och t.o.m. gått ut med de äckliga soporna.
- Nya skor och kläder har inhandlats till sonens handbollsaktiviteter.
- Jag har insett att det är dags att inhandla ett ordentligt regnställ för att klara hösten utan att bli alltför blöt.
- Kalendern har fyllts allt mer och de virtuella post-it-lapparna med kom-ihåg-grejer har placerats på datorskärmen.
