Årets elfte bok: Utfryst, Utdömd, Accepterad och Välkommen
Bara den elfte boken i år? Det låter lite, tycker jag själv och lovar att genast sitta mindre framför bildredigeringsprogrammet och i stället läsa lite mer.
Nåväl, den här boken, Utfryst, Utdömd, Accepterad och Välkommen skriven av Rasmus Isaksson, lånade jag av en arbetskamrat som tyckte jag skulle läsa den eftersom jag i mitt nuvarande arbete möter bl.a. personer som liksom Rasmus har någon form av funktionsnedsättning. Han har i sin bok skrivit mycket personligt om hur han som rullstolsburen blivit bemött på olika sätt och hur han också arbetat med sin egen inställning till funktionsnedsättningen. Många kloka tankar har han satt på pränt. De ord som presenterar boken tycker jag säger mycket om hans inställning:
Jag blir full av beundran när han skriver om hur han och en kompis åker ensamma till Brasilien och tar sig runt med sina rullstolar på oländiga vägar, kör sönder dem och får dem lagade. Den resan, och alla andra han gjort, skulle jag mycket gärna vilja läsa mer om. De flesta av sina resor har Rasmus gjort som idrottsutövare (han har bl.a. tagit medaljer i Paralympics) och är säkert lyckligt lottad som fått se så mycket av världen och mött så många olika människor. Det är i mötet med andra man utvecklas och slår hål på sina egna fördomar.
Jag rekommenderar den här boken, för att den ger mig en tankeställare om att det Rasmus skriver om stämmer in på så många andra än de som har något funktionshinder. Det jag däremot har emot boken är att texten har en del stavfel, så pass många att jag reagerar negativt. Jag hoppas det blir rättat till nästa upplaga.
Förresten är Rasmus från samma stad som jag - ännu en anledning till att jag läste boken - och så bloggar han också.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, funktionshinder
Nåväl, den här boken, Utfryst, Utdömd, Accepterad och Välkommen skriven av Rasmus Isaksson, lånade jag av en arbetskamrat som tyckte jag skulle läsa den eftersom jag i mitt nuvarande arbete möter bl.a. personer som liksom Rasmus har någon form av funktionsnedsättning. Han har i sin bok skrivit mycket personligt om hur han som rullstolsburen blivit bemött på olika sätt och hur han också arbetat med sin egen inställning till funktionsnedsättningen. Många kloka tankar har han satt på pränt. De ord som presenterar boken tycker jag säger mycket om hans inställning:
"Jag har alltid sett på min olikhet som att jag har något som många andra inte har. Ändå kan folk som ser mig sitta i rullstolen, ibland fråga vad som fattas mig."Det är en ganska tunn bok, med många korta kapitel där Rasmus berättar på ett mycket levande sätt om sina upplevelser i mötet med andra människor. Jag blir flera gånger full i skratt när jag läser den, t.ex. när han berättar om hur han vid en av sina resor befinner sig på ett litet hotell och ska ta med sig ett mjölkglas och en tallrik från serveringen till sitt bord. Mjölkglaset balanserar han mellan knäna och det bär sig inte bättre än att det faller omkull och han får mjölken över sina mest intima delar. Åskådare till incidenten är en ung engelska som brister ut i ett gapskratt, som Rasmus stämmer in i och med det bryter isen.
Jag blir full av beundran när han skriver om hur han och en kompis åker ensamma till Brasilien och tar sig runt med sina rullstolar på oländiga vägar, kör sönder dem och får dem lagade. Den resan, och alla andra han gjort, skulle jag mycket gärna vilja läsa mer om. De flesta av sina resor har Rasmus gjort som idrottsutövare (han har bl.a. tagit medaljer i Paralympics) och är säkert lyckligt lottad som fått se så mycket av världen och mött så många olika människor. Det är i mötet med andra man utvecklas och slår hål på sina egna fördomar.
Jag rekommenderar den här boken, för att den ger mig en tankeställare om att det Rasmus skriver om stämmer in på så många andra än de som har något funktionshinder. Det jag däremot har emot boken är att texten har en del stavfel, så pass många att jag reagerar negativt. Jag hoppas det blir rättat till nästa upplaga.
Förresten är Rasmus från samma stad som jag - ännu en anledning till att jag läste boken - och så bloggar han också.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, funktionshinder
Livet är fullt av val (för en del) - del 8
Jag läser i Sydsvenskan och ser ett bildspel med vackra foton från usla miljöer. Man har varit i Ceuta, den spanska staden i Marocko, och träffat flyktingar, de fattiga och utarmade flyktingar som försöker ta sig in i Europa på alla möjliga och omöjliga sätt, mest omöjliga, för många går under på vägen och hamnar i ett ingenmansland utan framtid. Olle Lönnaeus har skrivit och Hussein El-Alawi har fotograferat.
Länderna i EU försöker på alla sätt förhindra de här människorna att få ett bättre liv, genom att t.ex. bygga murar för miljontals euro. Pengar går till hinder i stället för hjälp och värre lär det bli för EU har beslutat att satsa ännu mer på att bekämpa den illegala invandringen i Sydeuropa. Den hjälp flyktingarna kan få kommer från enskilda organisationer. I väntan på att få köpa en dyr plats på en båt som kan ta dem över till Europas fastland, sitter de fast och är hänvisade till tiggeri, prostitution eller den hjälp de lyckas få från t.ex. kyrkans biståndsorganisationer, Röda Korset eller andra enskilda med stora hjärtan.
För något år sedan läste jag en bok av Nina Solomin, Gränsen-en resa bland människor som kallas illegala. Hon hade också gjort en resa för att ta reda på mer om alla båtflyktingar som riskerade sina liv för att fly från fattigdomen till ett bättre liv i drömmarnas Europa. Boken var gripande och gav inget hopp och den är fortfarande lika aktuell.
Ja, så orättvist är det här i livet att en del kan välja vart de vill resa - andra måste stanna kvar där de är och har inget val, hur mycket de än försöker. Vi européer är välkomna att resa till de olika afrikanska länderna och tas där emot med stor gästfrihet. Men när afrikaner försöker komma till Europa stoppas de av poliser och taggtrådsstängsel, såvida de inte har gott om pengar. För här i Europa är vi rädda om vår väfärd och vill inte dela med oss av den till dem som inte har mat för dagen. Våra pengar använder vi i stället till att stoppa dem som försöker ta sig in för vi är så fruktansvärt rädda för att välfärden inte räcker till dem, speciellt i dessa kristider.
Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val, Ceuta, EU, Europa
Länderna i EU försöker på alla sätt förhindra de här människorna att få ett bättre liv, genom att t.ex. bygga murar för miljontals euro. Pengar går till hinder i stället för hjälp och värre lär det bli för EU har beslutat att satsa ännu mer på att bekämpa den illegala invandringen i Sydeuropa. Den hjälp flyktingarna kan få kommer från enskilda organisationer. I väntan på att få köpa en dyr plats på en båt som kan ta dem över till Europas fastland, sitter de fast och är hänvisade till tiggeri, prostitution eller den hjälp de lyckas få från t.ex. kyrkans biståndsorganisationer, Röda Korset eller andra enskilda med stora hjärtan.
För något år sedan läste jag en bok av Nina Solomin, Gränsen-en resa bland människor som kallas illegala. Hon hade också gjort en resa för att ta reda på mer om alla båtflyktingar som riskerade sina liv för att fly från fattigdomen till ett bättre liv i drömmarnas Europa. Boken var gripande och gav inget hopp och den är fortfarande lika aktuell.
Ja, så orättvist är det här i livet att en del kan välja vart de vill resa - andra måste stanna kvar där de är och har inget val, hur mycket de än försöker. Vi européer är välkomna att resa till de olika afrikanska länderna och tas där emot med stor gästfrihet. Men när afrikaner försöker komma till Europa stoppas de av poliser och taggtrådsstängsel, såvida de inte har gott om pengar. För här i Europa är vi rädda om vår väfärd och vill inte dela med oss av den till dem som inte har mat för dagen. Våra pengar använder vi i stället till att stoppa dem som försöker ta sig in för vi är så fruktansvärt rädda för att välfärden inte räcker till dem, speciellt i dessa kristider.
Läs även andra bloggares åsikter om flyktingar, val, Ceuta, EU, Europa
Sommartystnaden har infunnit sig
Det blev plötsligt väldigt tyst här hemma! Nästan ekande tyst fast det egentligen hörs ganska många ljud från den trafikerade gatan utanför och från Spotify som rullar på med salsa av Calle Real. Nej, de här vardagliga ljuden kan inte lura mig för det är andra stämmor jag saknar: en ihållande ström av kommentarer om allt och alla, en röst som är ömsom arg och irriterad, ömsom glad och hjälpsam, en tonårsröst med målbrottstoner och som när den är närvarande ibland gör mig nästan trött i öronen, men som jag just nu saknar, för den är inte här. Jag lämnade rösten på morgonplanet till Milano från Kastrup. Efter en sista kopp kaffe på det nyss renoverade Baresso sklides rösten och jag. Den försvann i en lång kö av andra smattrande, bullrande, pipande, skrikande röster vid biljettkontrollen innan ombordstigningen på flygplanet söderut.
Under två månader ska jag tränas i att klara frånvaron av rösten i vardagen och endast få lyssna på den vid speciellt utvalda tillfällen, nogsamt planerade så att datoruppkopplingen sker samtidigt, inloggningen fungerar och iSight, macens webbkamera, även ger rörelse till rösten.
I kväll blev det en liten pratstund med en av sönerna i Italien, den äldste, som snart ska ge sig iväg till Rom och praktisera som servitör på hotell. Med Skype uppkopplat loggade vi båda in på Facebook och jag fick en länk genom chatten, en länk till det hotell där han ska tillbringa två sommarmånader. Medan jag tittade på fotona av hotellet och kollade på Google Maps var i Rom hotellet ligger, pratade vi hela tiden via webbkamerorna. Det var ju nästan som om han var här, men ändå inte.
Men den yngste sonen, han hade gett sig iväg till sin faster och kunde inte nås. Rösten jag saknar så får jag fortsätta vänta på till nästa tillfälle Skype kopplas upp i våra två länder - på söndag!
Läs även andra bloggares åsikter om tystnad, Skype, Rom, röst, Facebook
Under två månader ska jag tränas i att klara frånvaron av rösten i vardagen och endast få lyssna på den vid speciellt utvalda tillfällen, nogsamt planerade så att datoruppkopplingen sker samtidigt, inloggningen fungerar och iSight, macens webbkamera, även ger rörelse till rösten.
I kväll blev det en liten pratstund med en av sönerna i Italien, den äldste, som snart ska ge sig iväg till Rom och praktisera som servitör på hotell. Med Skype uppkopplat loggade vi båda in på Facebook och jag fick en länk genom chatten, en länk till det hotell där han ska tillbringa två sommarmånader. Medan jag tittade på fotona av hotellet och kollade på Google Maps var i Rom hotellet ligger, pratade vi hela tiden via webbkamerorna. Det var ju nästan som om han var här, men ändå inte.
Men den yngste sonen, han hade gett sig iväg till sin faster och kunde inte nås. Rösten jag saknar så får jag fortsätta vänta på till nästa tillfälle Skype kopplas upp i våra två länder - på söndag!
Läs även andra bloggares åsikter om tystnad, Skype, Rom, röst, Facebook
Livet är fullt av val - del 7
Nu vet jag inte vad jag ska välja. Antingen sätter jag mig i skuld och köper en flygbiljett till Nicaragua på ca 11 000 kr och åker dit under regnperioden eller så stannar jag hemma på semestern och sparar de pengar jag har till en resa lite senare på året när det är kallt i Sverige och precis lagom varmt i Nicaragua, efter regnperioden, då det är som allra vackrast.
Idag har jag klickat runt i jakt på flygbiljetter och insett att det är hög tid att bestämma mig om jag ska komma iväg i sommar. Anledningen till att det vore roligt att åka nu är att det kommer att firas rejält den 19 juli då det är trettio år sedan sandinisterna tog över efter Somoza-diktaturen. Men så är det pengarna och regnen som gör att jag tvekar. Regnperioderna i tropiskt klimat är fuktiga och malariamyggorna som envisast. Och så är det fortfarande himla varmt efter torrtiden som precis slutat även om regnperioden bara innebär korta, snabbt övergående skyfall som avlöses av strålande sol. Luften är helt mättad med vattenånga och allt klibbar av fuktig värme.
Den bästa tiden att åka är trots allt i december, januari eller februari, då torrtiden börjar efter allt regnande. Det känns som en ovanligt varm svensk högsommar men med den skillnaden att all växtlighet exploderar i färg och doft. Och inga regn som förvandlar omgivningen till en fuktig ångbastu.
Vad hade du valt?
Läs även andra bloggares åsikter om resa, Nicaragua, regnperiod, torrperiod, val
Idag har jag klickat runt i jakt på flygbiljetter och insett att det är hög tid att bestämma mig om jag ska komma iväg i sommar. Anledningen till att det vore roligt att åka nu är att det kommer att firas rejält den 19 juli då det är trettio år sedan sandinisterna tog över efter Somoza-diktaturen. Men så är det pengarna och regnen som gör att jag tvekar. Regnperioderna i tropiskt klimat är fuktiga och malariamyggorna som envisast. Och så är det fortfarande himla varmt efter torrtiden som precis slutat även om regnperioden bara innebär korta, snabbt övergående skyfall som avlöses av strålande sol. Luften är helt mättad med vattenånga och allt klibbar av fuktig värme.
Den bästa tiden att åka är trots allt i december, januari eller februari, då torrtiden börjar efter allt regnande. Det känns som en ovanligt varm svensk högsommar men med den skillnaden att all växtlighet exploderar i färg och doft. Och inga regn som förvandlar omgivningen till en fuktig ångbastu.
Vad hade du valt?
Läs även andra bloggares åsikter om resa, Nicaragua, regnperiod, torrperiod, val
Livet är fullt av val - del 6
Det här kanske blir det sista inlägget i kategorin Skolsvammel eftersom jag igår definitivt lämnade mitt gamla yrke för att så här efter de femtio fyllda börja på ny bana, ett nytt val i livet. Det här valet av ny inkomstkälla, även om arbetsgivaren är densamma, var en ren slump, men visade sig bli mycket lyckat för en utsliten lärare.
Igår eftermiddags rensade jag ut tolv års arbetsmaterial på min gamla skola, pratade lite med f.d. kollegor och hittade många minnen bland det jag lämnat på hyllor och i lådor. Det kändes vemodigt att kasta allt och ge bort en del, och också mycket slutgiltigt. För min egen skull klarar jag inte att gå tillbaka till läraryrket som det ser ut idag. Jag har helt enkelt gjort slut på kraften jag haft och är livrädd för att jag åter igen ska bli sjuk p.g.a. jobbet.
Med mitt nya jobb har jag också insett att det inte får fortsätta som det gör i skolans värld. Ingen kommer snart att orka. Jag slås av mina f.d. kollegor som jag pratar med och som, när jag berättar att jag fortfarande kan välja mellan två jobb, alla säger: "Bli där du är! Kom inte tillbaka till skolan! Det blir bara mer och mer att göra." Och jag ser på dem att de är dödströtta och inte vet hur de ska få tid för alla arbetsuppgifter som ska göras. Värre lär det bli nästa läsår då man gör sjuornas klasser större än vanligt för att spara pengar. Helklassundervisning i kemi har alltid gällt på min gamla skola, så jag kan tänka mig vilket resultat för undervisningen de stora klasserna kommer att få. Den ekonomiska krisen som startats på annat håll har spridit sig och drabbar nu dem som inte har något att sätta emot. I slutändan är det eleverna, vår framtid, som får ta konsekvenserna.
Och jag, ja, jag har haft en enorm tur som kunde hitta ett nytt jobb med 40-timmarsvecka och lediga helger och kvällar. Inget mer rättande och planerande hemma. Inga fler telefonsamtal från föräldrar på "fritiden". Sommarlovet börjar för lärarna veckan efter midsommar men jag ska inte ta del av det i år, utan jobba ett par veckor till innan min fyra veckor långa semester börjar. Och nej, jag är inte ett dugg avundsjuk på lärarnas sommarlov, för jag vet att det är den enda ordentliga semester de har efter sitt slit under terminstid. Det är dem väl unt! För mig räcker det med vanlig semester eftersom jag inte är ens hälften så trött som mina f.d. kollegor.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärare, nytt jobb, sommarlov, semester
Igår eftermiddags rensade jag ut tolv års arbetsmaterial på min gamla skola, pratade lite med f.d. kollegor och hittade många minnen bland det jag lämnat på hyllor och i lådor. Det kändes vemodigt att kasta allt och ge bort en del, och också mycket slutgiltigt. För min egen skull klarar jag inte att gå tillbaka till läraryrket som det ser ut idag. Jag har helt enkelt gjort slut på kraften jag haft och är livrädd för att jag åter igen ska bli sjuk p.g.a. jobbet.
Med mitt nya jobb har jag också insett att det inte får fortsätta som det gör i skolans värld. Ingen kommer snart att orka. Jag slås av mina f.d. kollegor som jag pratar med och som, när jag berättar att jag fortfarande kan välja mellan två jobb, alla säger: "Bli där du är! Kom inte tillbaka till skolan! Det blir bara mer och mer att göra." Och jag ser på dem att de är dödströtta och inte vet hur de ska få tid för alla arbetsuppgifter som ska göras. Värre lär det bli nästa läsår då man gör sjuornas klasser större än vanligt för att spara pengar. Helklassundervisning i kemi har alltid gällt på min gamla skola, så jag kan tänka mig vilket resultat för undervisningen de stora klasserna kommer att få. Den ekonomiska krisen som startats på annat håll har spridit sig och drabbar nu dem som inte har något att sätta emot. I slutändan är det eleverna, vår framtid, som får ta konsekvenserna.
Och jag, ja, jag har haft en enorm tur som kunde hitta ett nytt jobb med 40-timmarsvecka och lediga helger och kvällar. Inget mer rättande och planerande hemma. Inga fler telefonsamtal från föräldrar på "fritiden". Sommarlovet börjar för lärarna veckan efter midsommar men jag ska inte ta del av det i år, utan jobba ett par veckor till innan min fyra veckor långa semester börjar. Och nej, jag är inte ett dugg avundsjuk på lärarnas sommarlov, för jag vet att det är den enda ordentliga semester de har efter sitt slit under terminstid. Det är dem väl unt! För mig räcker det med vanlig semester eftersom jag inte är ens hälften så trött som mina f.d. kollegor.
Läs även andra bloggares åsikter om skola, lärare, nytt jobb, sommarlov, semester
Bananas!* förbjuds i Los Angeles
Igår såg jag på Sydnytt ett inslag som fick mig att lystra till*) extra mycket. Vid filmfestivalen i Los Angeles ska Malmöfilmaren Fredrik Gertten tävla i dokumentärklassen med sin film Bananas!*. Bananas!* handlar om den giftskandal i Nicaragua där många bananarbetare på det stora banankompaniet Doles odlingar förgiftades av det bekämpningsmedel som användes. Insektsgiftet Nemagon var förbjudet i många andra länder, men användes in på 1980-talet i Nicaragua. De nicaraguanska bananarbetarna fick hjälp att dra Dole inför rätta och lyckades få rätt mot den stora bananjätten.
Om dessa händelser gjorde Fredrik Gertten alltså en dokumentärfilm, och det var meningen att den skulle tävla i Los Angeles. Nu i kväll såg jag ännu ett inslag på Sydnytt om det senaste som hänt: banankompaniet Dole har krävt att Fredrik Gerttens film inte ska visas och hotar filmfestivalen med stämning om de går emot Doles krav. Dole menar att det filmen visar är oriktigt, trots att ingen från Dole ännu sett filmen.
Se en trailer på Bananas!* egen sajt! Först i höst visas den i Sverige.
Och här nedan kan du se Sydnytts inslag från i kväll, där Fredrik Gertten intervjuas.
*) Anledningen till att jag lystrade till är förstås för att jag under sent 1980-tal bodde och arbetade i den delen av Nicaragua där giftskandalen ägde rum. Jag såg med egna ögon hur bekämpningsmedlen spreds av lantarbetarna och fick mig också berättat av dem som arbetade på hälsovårdsministeriet om de skador gifterna orsakade. Och det värsta av allt var att de här gifterna hade dumpats i landet av de länder som inte längre ville använda dem.
Tror ni att jag köper Doles produkter när jag handlar frukt eller fruktkonserver? NEJ! Och skulle jag glömma bort mig har jag en son som snabbt påminner mig: "Mamma, du köper väl inte Doles frukter?"
Läs även andra bloggares åsikter om Bananas!*, Fredrik Gertten, Dole, Nemagon, Nicaragua, bananer, film, påtryckningar
Om dessa händelser gjorde Fredrik Gertten alltså en dokumentärfilm, och det var meningen att den skulle tävla i Los Angeles. Nu i kväll såg jag ännu ett inslag på Sydnytt om det senaste som hänt: banankompaniet Dole har krävt att Fredrik Gerttens film inte ska visas och hotar filmfestivalen med stämning om de går emot Doles krav. Dole menar att det filmen visar är oriktigt, trots att ingen från Dole ännu sett filmen.
Se en trailer på Bananas!* egen sajt! Först i höst visas den i Sverige.
Och här nedan kan du se Sydnytts inslag från i kväll, där Fredrik Gertten intervjuas.
*) Anledningen till att jag lystrade till är förstås för att jag under sent 1980-tal bodde och arbetade i den delen av Nicaragua där giftskandalen ägde rum. Jag såg med egna ögon hur bekämpningsmedlen spreds av lantarbetarna och fick mig också berättat av dem som arbetade på hälsovårdsministeriet om de skador gifterna orsakade. Och det värsta av allt var att de här gifterna hade dumpats i landet av de länder som inte längre ville använda dem.
Tror ni att jag köper Doles produkter när jag handlar frukt eller fruktkonserver? NEJ! Och skulle jag glömma bort mig har jag en son som snabbt påminner mig: "Mamma, du köper väl inte Doles frukter?"
Läs även andra bloggares åsikter om Bananas!*, Fredrik Gertten, Dole, Nemagon, Nicaragua, bananer, film, påtryckningar
Livet är fullt av val - del 5
En liten tjuvlyssning från igår kväll då jag stod i vallokal och delade ut valkuvert till de röstande. En familj bestående av pappa, mamma och en icke-röstberättigad tonårsdotter står och väljer bland valsedlarna och jag hör följande lilla konversation:
Till slut ett foto på valsedlarna vi hade lagt upp i alfabetisk ordning och som orsakade partidiskussionen:
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-valet, piratpartiet, junilistan, valsedlar, tjuvlyssning
Mamman, småskrattande:Jag undrar allt om de lyckade skilja på socialdemokraterna och sverigedemokraterna.
"Men vad är det här för parti? Piratpartiet - är det någon slags sjörövare eller?"
Pappan, även han småskrattande:
"Haha, det är ungefär som det där Kalle Anka-partiet som någon skrev på valsedlarna förr."
Tonårsdottern:
"Det är de som står bakom Pirate Bay."
Mamman, som ignorerar dotterns svar:
"Junilistan? De måste vara från Stockholm."
Pappan:
"Tänker du på Junibacken?"
Till slut ett foto på valsedlarna vi hade lagt upp i alfabetisk ordning och som orsakade partidiskussionen:
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-valet, piratpartiet, junilistan, valsedlar, tjuvlyssning
Livet är fullt av val - del 4
Det tog bara en timme att räkna våra röster i kväll. I det distrikt jag deltog som rösträknare blev socialdemokraterna det största partiet, följda av moderaterna. Det jag mest reagerade på var att Piratpartiet tog lika många röster som Miljöpartiet sånär som på två röster. Och så fick jag upp en röstsedel som var blank, men tillklippt av ett vanligt vitt papper. Det tyckte jag var lite kul, att någon gjort sig mödan att klippa till ett papper till rätt format, trots att det finns färdiga blanka valsedlar.
På valmyndighetens sida ser jag också hur det ser ut i det valdistrikt jag själv tillhör och blir, på samma sätt som i förra valet, förskräckt över att jag är omgiven av så många sverigedemokrater.
Här två foton från i kväll. Det första när vi tömmer ut valurnan på bordet och det andra hur det ser ut när jag räknar rösterna.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, rösträkning, blankröster
På valmyndighetens sida ser jag också hur det ser ut i det valdistrikt jag själv tillhör och blir, på samma sätt som i förra valet, förskräckt över att jag är omgiven av så många sverigedemokrater.
Här två foton från i kväll. Det första när vi tömmer ut valurnan på bordet och det andra hur det ser ut när jag räknar rösterna.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, rösträkning, blankröster
Livet är fullt av val - del 3
Hemkommen för sista pausen innan själva rösträkningen ska ta vid kl. 21.00. Det sista passet på plats blev i början ganska välbesökt, medan det på slutet verkade som om väljarna tagit sig en lång siesta. Hoppas det dyker upp några fler innan vallokalerna stänger.
Jag fick ett tag sitta och kontrollera röstlängden mot de sista 21 förtidsrösterna som kom in på eftermiddagen och upptäckte att min äldste son fanns med i röstlängden. Förstås röstar han inte i Sverige eftersom han numera är bosatt i Italien sedan snart fyra år tillbaka. Men det var ju faktiskt så att han fick ett röstkort från Sveriges valmyndighet en tid innan de vanliga skickades ut. Jag pratade med honom på telefon och skickade sedan ner papperna till honom i Italien, eftersom där också fanns en önskan från myndigheterna att han skulle registrera sig som utlandssvensk på konsulatet.
Nu är det ju så att han också är italiensk medborgare (och även nicaraguansk!) och idag utnyttjar sin italienska rösträtt i EU-valet, men vad jag kan förstå skulle han alltså kunna rösta både i Sverige och Italien till EU-parlamentet, eftersom han har medborgarskap i båda länderna. Han gör inte det, men det skulle alltså vara helt lagligt för honom att göra det.
Frågan är nu om han borde vara skyldig att välja mellan svenskt och italienskt medborgarskap. Inte tycker jag att han ska behöva göra det, för han är lika mycket svensk som italiensk, men är det den enda möjligheten att stoppa dem med dubbla EU-medborgarskap att rösta dubbelt så många gånger som andra med endast ett medborgarskap? Det måste väl finnas en annan lösning?
Förresten arbetar även han som rösträknare ikväll. I Italien förstås.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, medborgarskap
Jag fick ett tag sitta och kontrollera röstlängden mot de sista 21 förtidsrösterna som kom in på eftermiddagen och upptäckte att min äldste son fanns med i röstlängden. Förstås röstar han inte i Sverige eftersom han numera är bosatt i Italien sedan snart fyra år tillbaka. Men det var ju faktiskt så att han fick ett röstkort från Sveriges valmyndighet en tid innan de vanliga skickades ut. Jag pratade med honom på telefon och skickade sedan ner papperna till honom i Italien, eftersom där också fanns en önskan från myndigheterna att han skulle registrera sig som utlandssvensk på konsulatet.
Nu är det ju så att han också är italiensk medborgare (och även nicaraguansk!) och idag utnyttjar sin italienska rösträtt i EU-valet, men vad jag kan förstå skulle han alltså kunna rösta både i Sverige och Italien till EU-parlamentet, eftersom han har medborgarskap i båda länderna. Han gör inte det, men det skulle alltså vara helt lagligt för honom att göra det.
Frågan är nu om han borde vara skyldig att välja mellan svenskt och italienskt medborgarskap. Inte tycker jag att han ska behöva göra det, för han är lika mycket svensk som italiensk, men är det den enda möjligheten att stoppa dem med dubbla EU-medborgarskap att rösta dubbelt så många gånger som andra med endast ett medborgarskap? Det måste väl finnas en annan lösning?
Förresten arbetar även han som rösträknare ikväll. I Italien förstås.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, medborgarskap
Livet är fullt av val - del 2
Jag är hemma ett par timmar i väntan på nästa valpass. Mitt första pass i vallokalen började kl. 8.00 och redan då fanns två röstande på plats. Förtidsrösterna ramlade in efter en timme och jag fick i uppdrag att kontrollräkna dem och kom efter en extra kontrollräkning fram till att antalet stämde med vad överlämnaren rapporterat. I mitt valdistrikt hade 221 förtidsröstat, inte alls många, enligt dem som varit med förut och som berättade att det vanligtvis kommer in två stora lådor med förtidsröster i stället för den enda halvfyllda som kom idag.
Piratpartiet var också på plats kl. 8.00 för att placera sina valsedlar i stället med övriga valsedlar. Snabbt for den unge pirtapartisten vidare till nästa vallokal med sina valsedlar.
Ett annat parti som nämndes ett par gånger var Feministiskt Initiativ. Fler än en väljare frågade efter deras valsedlar, men några sådana hade vi inte fått, så det var till att berätta att väljaren fick ta en blank valsedel och skriva dit partinamnet själv. Det gäller lika mycket som om det hade varit en förtryckt valsedel.
Inga andra partirepresentanter fanns på plats så det var onekligen mycket lugnt även om det ett par gånger faktiskt uppstod köbildning till valbåsen.
Och innan jag gick därifrån röstade jag själv också - i vallokalen bredvid. Vilket parti som fick min enda röst håller jag däremot hemligt.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, förtidsröst, valsedel
Piratpartiet var också på plats kl. 8.00 för att placera sina valsedlar i stället med övriga valsedlar. Snabbt for den unge pirtapartisten vidare till nästa vallokal med sina valsedlar.
Ett annat parti som nämndes ett par gånger var Feministiskt Initiativ. Fler än en väljare frågade efter deras valsedlar, men några sådana hade vi inte fått, så det var till att berätta att väljaren fick ta en blank valsedel och skriva dit partinamnet själv. Det gäller lika mycket som om det hade varit en förtryckt valsedel.
Inga andra partirepresentanter fanns på plats så det var onekligen mycket lugnt även om det ett par gånger faktiskt uppstod köbildning till valbåsen.
Och innan jag gick därifrån röstade jag själv också - i vallokalen bredvid. Vilket parti som fick min enda röst håller jag däremot hemligt.
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, röstning, förtidsröst, valsedel
Val, val, val, livet är fullt av val - del 1
I morgon ska jag arbeta. En söndag. Det var ett halvår sedan jag arbetade på en söndag sist, men nu är det dags igen, för i morgon kl. 8.00 sätter jag mig i en av kommunens 18 vallokaler för att delta i insamlandet av röster till EU-parlamentet. Det blir nog inget svårt och stressigt jobb direkt, för många vet inte om att det är dags för EU-val så vallokalerna kommer säkert inte att vara speciellt välbesökta.
Inför mitt premiärdeltagande som rösträknare har jag läst in mig på de regler jag har att hålla mig till. T.ex. har jag tittat på valmyndighetens film och lärt mig bl.a. att vi ska hålla ordning på valsedlar, ta emot budröster och räkna även de förtidsröster som kommit in den senaste tiden. Alltså många röstsedlar att hålla ordning på.
Vi är flera från min arbetsplats som ska ställa upp som valförrättare i morgon och det har diskuterats diverse spörsmål vid lunchbordet. Den här frågan hade vi inget svar på: Om man förtidsröstar fler än en gång, vilken av rösterna ska räknas som den definitiva?
Det är i praktiken möjligt att spamma med röster, eftersom man vid förtidsröstningen har möjlighet att få ett nytt röstkort utskrivet. Tänk en röstspammare som går runt på de olika förtidslokalerna och ber om nya röstkort med hjälp av sin legitimation och sedan röstar varje gång. På valdagen kan h*n dessutom gå och ångerrösta i sin vallokal och då räknas denna röst som den slutgiltiga, och då uppstår inga problem med att veta vilken röst som är den slutgiltiga. Går personen däremot inte och röstar på valdagen räknas förtidsrösten som den slutgiltiga. Förtidsrösterna tas emot i vallokalerna och kontrolleras där av rösträknarna innan de öppnas kl. 21.00 och därefter räknas. Ingen av mina arbetskamrater hade något svar på vad man då ska göra om det finns fler än en förtidsröst för en röstberättigad. Fast sannolikheten för att det ska hända är väl inte direkt stor, när så få röstar. Skulle någon tycka det är jätteroligt att spamma röstmottagarna, misstänker jag att alla de rösterna blir ogiltiga, precis som all annan spam.
Seså, du som läser här: Gå nu och rösta i morgon så att vi rösträknare inte blir uttråkade av brist på arbete!
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, förtidsröst, rösträknare, spam
Inför mitt premiärdeltagande som rösträknare har jag läst in mig på de regler jag har att hålla mig till. T.ex. har jag tittat på valmyndighetens film och lärt mig bl.a. att vi ska hålla ordning på valsedlar, ta emot budröster och räkna även de förtidsröster som kommit in den senaste tiden. Alltså många röstsedlar att hålla ordning på.
Vi är flera från min arbetsplats som ska ställa upp som valförrättare i morgon och det har diskuterats diverse spörsmål vid lunchbordet. Den här frågan hade vi inget svar på: Om man förtidsröstar fler än en gång, vilken av rösterna ska räknas som den definitiva?
Det är i praktiken möjligt att spamma med röster, eftersom man vid förtidsröstningen har möjlighet att få ett nytt röstkort utskrivet. Tänk en röstspammare som går runt på de olika förtidslokalerna och ber om nya röstkort med hjälp av sin legitimation och sedan röstar varje gång. På valdagen kan h*n dessutom gå och ångerrösta i sin vallokal och då räknas denna röst som den slutgiltiga, och då uppstår inga problem med att veta vilken röst som är den slutgiltiga. Går personen däremot inte och röstar på valdagen räknas förtidsrösten som den slutgiltiga. Förtidsrösterna tas emot i vallokalerna och kontrolleras där av rösträknarna innan de öppnas kl. 21.00 och därefter räknas. Ingen av mina arbetskamrater hade något svar på vad man då ska göra om det finns fler än en förtidsröst för en röstberättigad. Fast sannolikheten för att det ska hända är väl inte direkt stor, när så få röstar. Skulle någon tycka det är jätteroligt att spamma röstmottagarna, misstänker jag att alla de rösterna blir ogiltiga, precis som all annan spam.
Seså, du som läser här: Gå nu och rösta i morgon så att vi rösträknare inte blir uttråkade av brist på arbete!
Läs även andra bloggares åsikter om val, EU-val, förtidsröst, rösträknare, spam
