Konsten att finna ro
Det blir inte många inlägg på den här bloggen nu för tiden. Har mest lust att fotografera och inte tänka på ord och att få dem i rätt ordning i en text. Det är kanske så när huvudet känns fullt. Fast egentligen borde jag kanske tömma det med hjälp av bloggen, men det går otroligt trögt. Nåja, några ord ska jag väl orka med idag även om jag mest har lust att ladda upp fler foton på min fotoblogg.
Jag skulle vilja tycka till om alla möjliga skolfrågor men så fort jag tänker på skola och jobb slår en spärr till och det vägrar infinna sig några vettiga motiveringar till varför jag tycker si eller så i frågorna om elitklasser, lärarlegitimation eller obehöriga lärare. Mycket finns dock att säga men jag kan bara hänvisa till dem som formulerat sig bra i frågorna.
Nej, det är min eventuella konstnärliga ådra som får utvecklas just nu i den sönderstressade själ som är resterna av en alltför engagerad och ambitiös lärare. Det lär vara så att man får mest lugn genom att ägna sig åt naturen och olika konstnärliga uttrycksformer. Jag kan garantera att det stämmer. Allra mest ro får jag när jag cyklar ut i naturen långt från bilvägarna och stadens larm, lutar mig mot ett broräcke vid Bråån och låter öronen ta in vattnets stilla sorl och bladens prassel när sommarvinden sätter fart på grenarnas rörelse i träden. Då kopplar jag av och fylls av lugn, sådant stort lugn att jag nästan somnar där jag står.
Kameran lyfter jag ofta, spanar in omgivningen och knäpper mängder av foton. Många blommor får finna sig i att jag kryper nära dem, hittar olika vinklar och ljusförhållanden. Djur som kommit i min väg har avbildast, men då har det fått gå betydligt snabbare - de står inte stilla som blommorna. Hemma efter cykelturerna blir jag äntligen trött igen och lyckas slumra till en stund innan något ljud eller någon tanke väcker mig. Minneskortet plockas ur kameran och sätts in i minneskortsläsaren. Fotona laddas över på hårddisken och ett fåtal av dem redigeras och av dem blir det ännu färre som laddas upp på fotobloggen.
Inte underligt att fotobloggen gått om den här bloggen i antal besökare.
Andra bloggar om: fotoblogg, stress, lugn, ro
Jag skulle vilja tycka till om alla möjliga skolfrågor men så fort jag tänker på skola och jobb slår en spärr till och det vägrar infinna sig några vettiga motiveringar till varför jag tycker si eller så i frågorna om elitklasser, lärarlegitimation eller obehöriga lärare. Mycket finns dock att säga men jag kan bara hänvisa till dem som formulerat sig bra i frågorna.
Nej, det är min eventuella konstnärliga ådra som får utvecklas just nu i den sönderstressade själ som är resterna av en alltför engagerad och ambitiös lärare. Det lär vara så att man får mest lugn genom att ägna sig åt naturen och olika konstnärliga uttrycksformer. Jag kan garantera att det stämmer. Allra mest ro får jag när jag cyklar ut i naturen långt från bilvägarna och stadens larm, lutar mig mot ett broräcke vid Bråån och låter öronen ta in vattnets stilla sorl och bladens prassel när sommarvinden sätter fart på grenarnas rörelse i träden. Då kopplar jag av och fylls av lugn, sådant stort lugn att jag nästan somnar där jag står.
Kameran lyfter jag ofta, spanar in omgivningen och knäpper mängder av foton. Många blommor får finna sig i att jag kryper nära dem, hittar olika vinklar och ljusförhållanden. Djur som kommit i min väg har avbildast, men då har det fått gå betydligt snabbare - de står inte stilla som blommorna. Hemma efter cykelturerna blir jag äntligen trött igen och lyckas slumra till en stund innan något ljud eller någon tanke väcker mig. Minneskortet plockas ur kameran och sätts in i minneskortsläsaren. Fotona laddas över på hårddisken och ett fåtal av dem redigeras och av dem blir det ännu färre som laddas upp på fotobloggen.
Inte underligt att fotobloggen gått om den här bloggen i antal besökare.
Andra bloggar om: fotoblogg, stress, lugn, ro
Vad sysslade männen med?
Det blev många undringar i kommentarerna till mitt Ordlös Onsdag-bidrag och jag lovade att publicera foton som jag tog före och efter.
Först stod männen så här. Det syns tydligt att den man som står till vänster är betydligt längre än den som står till höger. Båda vänder sig till den publik som sitter på platsen framför kulturhuset i Paris. Den längre mannen har blivit ditkallad från publiken av den kortare. Skillnaden i längd orsakade många skratt och även den kortare mannen har svårt att hålla sig för skratt.
Och här kom bilden där den kortare mannen visar hur den längre ska hålla händerna...
... för att den kortare ska kunna kliva upp på en av de linor som han tidigare satt upp på platsen.
Till att börja med står akrobaten mycket ostadigt och nästan faller, eftersom...
... linorna hålls av personer i publiken och därför inte är speciellt väl spända utan, som synes, ganska slaka.
Medan den längre mannen får vila sig på sin stol så klarar den franske akrobaten att ta sig vidare till den blå mittstolpen som hålls uppe av alla linorna, som alltså hålls av publiken. Svajigt värre.
Väl uppe på den blå plattformen får den längre mannen hjälpa till igen genom att kasta ringar till akrobaten, som nu börjar jonglera där han står.
Ännu mer konster utfördes, men jag vände mitt teleobjektiv åt annat håll och inte förrän akrobaten hade packat ihop alla sina saker på sin lilla kärra, kom jag ihåg honom och tog sedan ...
Det sjunde fotot är publicerat hos Flickr med alla de övriga fotona jag tog i Paris i månadsskiftet juni-juli. De andra akrobatfotona har jag än så länge bara haft på hårddisken.
Andra bloggar om: foto, ordlös onsdag, Paris
Först stod männen så här. Det syns tydligt att den man som står till vänster är betydligt längre än den som står till höger. Båda vänder sig till den publik som sitter på platsen framför kulturhuset i Paris. Den längre mannen har blivit ditkallad från publiken av den kortare. Skillnaden i längd orsakade många skratt och även den kortare mannen har svårt att hålla sig för skratt.
Och här kom bilden där den kortare mannen visar hur den längre ska hålla händerna...
... för att den kortare ska kunna kliva upp på en av de linor som han tidigare satt upp på platsen.
Till att börja med står akrobaten mycket ostadigt och nästan faller, eftersom...
... linorna hålls av personer i publiken och därför inte är speciellt väl spända utan, som synes, ganska slaka.
Medan den längre mannen får vila sig på sin stol så klarar den franske akrobaten att ta sig vidare till den blå mittstolpen som hålls uppe av alla linorna, som alltså hålls av publiken. Svajigt värre.
Väl uppe på den blå plattformen får den längre mannen hjälpa till igen genom att kasta ringar till akrobaten, som nu börjar jonglera där han står.
Ännu mer konster utfördes, men jag vände mitt teleobjektiv åt annat håll och inte förrän akrobaten hade packat ihop alla sina saker på sin lilla kärra, kom jag ihåg honom och tog sedan ...
... ett sista foto på hans rygg.
Det sjunde fotot är publicerat hos Flickr med alla de övriga fotona jag tog i Paris i månadsskiftet juni-juli. De andra akrobatfotona har jag än så länge bara haft på hårddisken.
Andra bloggar om: foto, ordlös onsdag, Paris
Ordlös Onsdag 4
Ofullständigt kameraköp
Jag köpte som sagt en Nikon D40 i lördags. Kom hem och slet upp kartongerna. Ja, det var fler än en kartong för jag var ju bara tvungen att inhandla ett teleobjektiv också. Och så hittade jag några inplastade papper och cd-skivor som jag inte slet upp lika snabbt för jag ville ju testa kameran. Hittade strömbrytaren, snurrade på zoomen, tryckte lite lätt på avtryckaren och hittade autofokusen som lyste i sökaren med tre röda rektanglar. Varför tre? Och varför lyste bara en åt gången och hur gör man för att välja vilken av de tre fokuseringspunkterna man vill ha? Ja, frågorna dök upp allt eftersom jag testade att trycka av. Letade i kartongen efter en manual, men hittade ingen. Nåväl, tänkte jag, manualen finns säkert på någon av cd-skivorna, så brukar det ju vara ofta nu för tiden. Eftersom datorn inte var påslagen och jag hade lite bråttom iväg, så litade jag helt enkelt på mina gamla kunskaper från tiden med analog systemkamera och tog med mig kameran ut. Och jo, visst blev det bra bilder, men hur i hela friden fungerade alla finesserna som jag anade fanns där någonstans?
Så småningom fick jag tid över för att undersöka cd-skivorna och det visade sig inte finnas någon manual på dessa. Läste på kartongen och upptäckte att det faktiskt borde finnas med en pappersmanual. Man hade helt enkelt glömt att packa ner den alternativt att butiken tagit ut den i något annat syfte.
Och så nästa besvikelse: Kände av tidigare läsning till att kameramodellen kräver objektiv med autofokus för att man ska kunna använda automatisk fokusering. Frågade förstås ordentligt i butiken om det objektiv jag köpte hade detta, men försäljaren missförstod antagligen min fråga när han påstod att det objektiv jag köpte skulle fungera med kameran. Jag litade på honom och köpte det 500 kronor billigare objektivet. Väl hemma insåg jag att det inte alls fungerade att använda autofokus med teleobjektivet. Sur blev jag och fick till sist ringa upp butiken där man bad mig komma tillbaka för att dels få en manual och dels byta objektivet.
Så i morgon får jag ta min lediga eftermiddag till att åter ta mig med Öresundståget till Lund. Måtte bara tågen gå ordentligt, för det har de inte gjort idag p.g.a. nerriven kontaktledning. Landskamp i Danmark lär det ju heller inte vara så tåget ska väl förhoppningsvis vara ganska normalt befolkat.
Förresten så känns det helt underbart att ha en ordentlig kamera i sin hand igen. Först nu upptäcker jag hur mycket jag har saknat att fotografera med en systemkamera. Så fort jag läst in mig ordentligt på manualen så ska jag experimentera som jag aldrig någonsin gjort förr. Undras om jag ska nappa på Bengts nyöppnade community där på Bild och Foto, där man kan fråga om råd och få tips om fotografering. Det verkar vara intressant.
Andra bloggar om: kamera, Nikon D40
Så småningom fick jag tid över för att undersöka cd-skivorna och det visade sig inte finnas någon manual på dessa. Läste på kartongen och upptäckte att det faktiskt borde finnas med en pappersmanual. Man hade helt enkelt glömt att packa ner den alternativt att butiken tagit ut den i något annat syfte.
Och så nästa besvikelse: Kände av tidigare läsning till att kameramodellen kräver objektiv med autofokus för att man ska kunna använda automatisk fokusering. Frågade förstås ordentligt i butiken om det objektiv jag köpte hade detta, men försäljaren missförstod antagligen min fråga när han påstod att det objektiv jag köpte skulle fungera med kameran. Jag litade på honom och köpte det 500 kronor billigare objektivet. Väl hemma insåg jag att det inte alls fungerade att använda autofokus med teleobjektivet. Sur blev jag och fick till sist ringa upp butiken där man bad mig komma tillbaka för att dels få en manual och dels byta objektivet.
Så i morgon får jag ta min lediga eftermiddag till att åter ta mig med Öresundståget till Lund. Måtte bara tågen gå ordentligt, för det har de inte gjort idag p.g.a. nerriven kontaktledning. Landskamp i Danmark lär det ju heller inte vara så tåget ska väl förhoppningsvis vara ganska normalt befolkat.
Förresten så känns det helt underbart att ha en ordentlig kamera i sin hand igen. Först nu upptäcker jag hur mycket jag har saknat att fotografera med en systemkamera. Så fort jag läst in mig ordentligt på manualen så ska jag experimentera som jag aldrig någonsin gjort förr. Undras om jag ska nappa på Bengts nyöppnade community där på Bild och Foto, där man kan fråga om råd och få tips om fotografering. Det verkar vara intressant.
Andra bloggar om: kamera, Nikon D40
Fotosajt-rekommendation
För drygt en vecka sedan befann jag mig på Prags flygplats för att åka hem till Sverige igen. Vi var ute i god tid, men flyget var något försenat så vi fick ännu lite mer tid på flygplatsen. I väntan på att vi skulle få gå på planet strövade jag runt och upptäckte då på väggarna en hel serie foton från olika platser i världen. Vackra, spännande foton, tagna ur olika vinklar, antagligen från flygplan. Jag tänkte genast på Yann Arthus-Bertrand, vars utställning "Världen från ovan", jag såg för ett par år sedan i Danmark. Men, nej, det var inte hans foton, utan i stället en tjeckisk fotograf, Jiri Kolbaba som på liknande sätt tagit foton av världen. Jag förstod också att jag kunde besökt hans fotoutställning som pågår i Prag t.o.m. den 26 augusti. Gissa om jag blev arg på mig själv för att jag inte studerat flygplatsens tavlor när jag kom, i stället för när jag gav mig iväg.
Nåja, jag skrev upp internet-adressen och har nu kollat upp en del av den och där finns faktiskt flera av de foton som också är utställda på Prags flygplats. Så nu kan jag njuta av Jiri Kolbabas fotokonst på nätet i alla fall. Rekommenderas för den fotointresserade. Ja, även andra kan förstås glädjas åt fotografierna.
Andra bloggar om: foto, fotografer, Jiri Kolbaba
Nåja, jag skrev upp internet-adressen och har nu kollat upp en del av den och där finns faktiskt flera av de foton som också är utställda på Prags flygplats. Så nu kan jag njuta av Jiri Kolbabas fotokonst på nätet i alla fall. Rekommenderas för den fotointresserade. Ja, även andra kan förstås glädjas åt fotografierna.
Andra bloggar om: foto, fotografer, Jiri Kolbaba
Pragfoton
Nu är första dagens foton från min Pragresa redigerade och uppladdade på Flickr. Så nu Pumita, kan du titta på bildspelet som du efterlyst! Foton från de övriga dagarna kommer så småningom.
Andra bloggar om: foto, Prag
Andra bloggar om: foto, Prag
Ordlös Onsdag 3 - Återanvändning
Jag vill ha en ny kamera!
Min gamla digitalkamera är till åren kommen och hade jag bara haft pengar tillräckligt hade jag köpt en ny på stört. Den Olympus Camedia C-3020 jag har räcker inte riktigt till längre, tycker jag, när jag ser sonens nya Nikon Coolpix som han fick av mormor i julklapp. Snabbhet och närgräns är något som utvecklats mycket hos de nyare digitalkamerorna och jag saknar att kunna krypa nära motivet och knäppa riktiga närbilder. Tänk om man kunde uppdatera digitalkameror som man gör med datorer. Visst hade det varit bra?
Nåja, medan jag trånar efter nya tekniska finesser försöker jag så gott det går att ta de där närbilderna som kameran egentligen inte klarar av. Och visst blev jag ganska nöjd med den här tulpanens inre. Det enda jag gjort är egentligen att ta bilden så nära jag kunde, dvs. ca tjugo centimeter, och sedan skära ut ett snitt.
Andra bloggar om: foto
Nåja, medan jag trånar efter nya tekniska finesser försöker jag så gott det går att ta de där närbilderna som kameran egentligen inte klarar av. Och visst blev jag ganska nöjd med den här tulpanens inre. Det enda jag gjort är egentligen att ta bilden så nära jag kunde, dvs. ca tjugo centimeter, och sedan skära ut ett snitt.
Andra bloggar om: foto
Kamerainköp
Ser att Panter har eländiga problem. Hennes kamera är trasig. Det är nu inte min och jag har t.o.m. två gamla analoga som ligger i byrålådan. Den ena, en gammal Rollei, skulle nog fungera om jag fick tag på ett passande batteri, vilket jag faktiskt inte bemödat mig om - kameran är ju en analog kompaktkamera och jag överger inte i första taget det digitala formatet.
Den andra kameran som ligger i lådan är en Pentax systemkamera med tillhörande normalobjektiv, fast vidvinkelobjektiv och ett väl utnyttjat telezoom upp till 200 mm. Den har väl mer eller mindre gett upp efter att ha varit med om diverse orkaner och sandstormar i Centralamerika så den får helt enkelt ligga där den ligger.
I stället använder jag min nu något omoderna digitala Olympus Camedia med 3x zoom. Men jag är inte nöjd. Den känns allt obekvämare att fotografera med och allt klumpigare att använda. Och så är den ju så fruktansvärt långsam så det är bara stillastående motiv som klarar att stå stilla tillräckligt länge för att den ska hinna mäta allt. Ja, tänk att den har blivit så uråldrig på bara sex år.
Nåväl, igår surfade jag runt på diverse fotosajter för att sätta mig in i olika kamerors finesser och fastnade för fyra olika modeller på digitala systemkameror, alla med tillhörande zoom på 18-55 mm (multiplicerat med 1,5 för att få de gamla analoga måtten, om jag förstått det rätt):
Visst har jag egentligen bestämt mig, men tvekar ändå. Det är en stor summa pengar och tänk om det går lika snabbt med utvecklingen av nya modeller under de kommande sex åren som det gjort sedan jag fick min Olympus. Den kostade faktiskt också så mycket som de modeller jag nu är intresserad av.
Och så tänker jag på de där skattepengarna som är på väg... :-)
Visst är det före midsommar de ska komma?
Andra bloggar om: kamera, kameror
Den andra kameran som ligger i lådan är en Pentax systemkamera med tillhörande normalobjektiv, fast vidvinkelobjektiv och ett väl utnyttjat telezoom upp till 200 mm. Den har väl mer eller mindre gett upp efter att ha varit med om diverse orkaner och sandstormar i Centralamerika så den får helt enkelt ligga där den ligger.
I stället använder jag min nu något omoderna digitala Olympus Camedia med 3x zoom. Men jag är inte nöjd. Den känns allt obekvämare att fotografera med och allt klumpigare att använda. Och så är den ju så fruktansvärt långsam så det är bara stillastående motiv som klarar att stå stilla tillräckligt länge för att den ska hinna mäta allt. Ja, tänk att den har blivit så uråldrig på bara sex år.
Nåväl, igår surfade jag runt på diverse fotosajter för att sätta mig in i olika kamerors finesser och fastnade för fyra olika modeller på digitala systemkameror, alla med tillhörande zoom på 18-55 mm (multiplicerat med 1,5 för att få de gamla analoga måtten, om jag förstått det rätt):
- Nikon D40 för strax under 6000 kr
- Canon EOS 350D i samma prisklass
- Canon EOS 400D 1500 kr dyrare
- Pentax K100D, ca 500 kr dyrare än de två första modellerna
Visst har jag egentligen bestämt mig, men tvekar ändå. Det är en stor summa pengar och tänk om det går lika snabbt med utvecklingen av nya modeller under de kommande sex åren som det gjort sedan jag fick min Olympus. Den kostade faktiskt också så mycket som de modeller jag nu är intresserad av.
Och så tänker jag på de där skattepengarna som är på väg... :-)
Visst är det före midsommar de ska komma?
Andra bloggar om: kamera, kameror
Ordlös Onsdag 2
Visset
För några år sedan gick på en fotoutställning med bilder av Georg Oddner som ställde ut i Malmö på två olika platser. Georg Oddner är kanske mest känd för sina kändisporträtt, som just nu visas på Nationalmuseum i Stockholm, men jag hittade några andra foton som imponerade stort på mig och gav mig egen inspiration: foton av blommor, en del vissna och andra bara torkade. Sedan dess har jag fotograferat många blommor och kan ägna lång tid åt att studera vinklar och bakgrunder i all oändlighet och föreviga de förgängliga blombladen.
Igår var ett sådant tillfälle då jag äntligen fick städat undan mina nervissnade födelsedagsblommor som verkligen platsade i komposten. Jag hade väntat med att slänga dem, eftersom jag förstås ville fotografera dem först.
Här fick kronbladen falla.
Blombladsbåtar
Igår var ett sådant tillfälle då jag äntligen fick städat undan mina nervissnade födelsedagsblommor som verkligen platsade i komposten. Jag hade väntat med att slänga dem, eftersom jag förstås ville fotografera dem först.
Vissna tulpaner är nog så vackra som de nysnittade, eller hur? Sydsvenskan skriver förresten om hur man ska hålla tulpanerna fräscha. De råden följer jag sällan, vilket kanske syns på mina blombuketter.
Här fick kronbladen falla.
Blombladsbåtar
Den här bilden då? Gissa vad det är! Svar kommer om någon dag.
Parisfoton
Nu har jag gjort en flash-badge hos Flickr. Titta i vänsterkanten och klicka på den för att se bildspelet och mina bildtexter till de 29 Paris-fotona.
Andra bloggar om: foto, Paris, flickr
Andra bloggar om: foto, Paris, flickr
Fotograferande son (och mamma)
Vid vårt besök på världens största museum Louvren hittade vi bland alla gamla uråldriga statyer och tavlor den här moderna spegeln där sonen fastnade ett bra tag. Båda lekte vi med bilderna och använde våra kameror. Det här fotot tog jag med min kamera och tittar du riktigt noga så ser du mig mellan den dubbla sonen.
Andra bloggar om: foto, spegel
Ordlös Onsdag 1: Fotografer i Paris
Nejma i Marocko har dragit igång Ordlös Onsdag. Detta nytagna foto från Paris blir mitt bidrag till onsdagstystnaden.
Andra bloggar om: foto, fotografer, ordlös onsdag
Trött Sassa med trötta blommor
"Gå nu hem och vila och tänk inte på jobbet i helgen", sa en kollega i fredags när jag en timme efter sluttid äntligen kom iväg hem.
"Verkar jag så trött?", undrade jag.
"Ja, faktiskt. Du har sett lite stressad ut på sistone."
"Ok, jag ska inte tänka på jobb förrrän på söndag."
Och visst är jag stressad och trött och grunnar också på hur nästa vecka ska bli, då ytterligare extramöten är inlagda efter lektionstid. Ett på måndag, ett på tisdag och ett på onsdag.
Tankar har tänkts om vad jag egentligen sysslar med på mitt arbete. Lektionerna ligger där de ligger på schemat, men all den andra tiden upptas av allehanda sysslor som inte alltid har med undervisning att göra. Alla dessa andra arbeten suger musten ur mig och just nu känner jag mig som en urusel lärare som inte har tid att planera och hålla lektioner som jag vill ska vara intressanta och givande för eleverna. Pappersarbetet och konfererandet har tagit över. Tänk om jag fått ägna den tiden åt lektionsförberedelser och funderingar på bästa sättet att lägga upp innehållet i ämnena och hunnit prova på nya sätt att organisera lektionerna, läsa in mig på ny forskning om t.ex. matematikudervisning. Nej, det finns inte tid om jag också ska hinna med min egen son och få lite tid att sova.
Äsch, nu blev det ett så negativt blogginlägg igen, sådant som skrivs när jag är trött och less på att tiden inte räcker för allt jag vill göra, t.ex. blogga. Jag får avsluta med att publicera två foton av mina vissnande födelsedagsblommor. Kan någon gissa vilka trötta blomrester jag avbildat?
Andra bloggar om: trötthet, foto, blommor, gissning
"Verkar jag så trött?", undrade jag.
"Ja, faktiskt. Du har sett lite stressad ut på sistone."
"Ok, jag ska inte tänka på jobb förrrän på söndag."
Och visst är jag stressad och trött och grunnar också på hur nästa vecka ska bli, då ytterligare extramöten är inlagda efter lektionstid. Ett på måndag, ett på tisdag och ett på onsdag.
Tankar har tänkts om vad jag egentligen sysslar med på mitt arbete. Lektionerna ligger där de ligger på schemat, men all den andra tiden upptas av allehanda sysslor som inte alltid har med undervisning att göra. Alla dessa andra arbeten suger musten ur mig och just nu känner jag mig som en urusel lärare som inte har tid att planera och hålla lektioner som jag vill ska vara intressanta och givande för eleverna. Pappersarbetet och konfererandet har tagit över. Tänk om jag fått ägna den tiden åt lektionsförberedelser och funderingar på bästa sättet att lägga upp innehållet i ämnena och hunnit prova på nya sätt att organisera lektionerna, läsa in mig på ny forskning om t.ex. matematikudervisning. Nej, det finns inte tid om jag också ska hinna med min egen son och få lite tid att sova.
Äsch, nu blev det ett så negativt blogginlägg igen, sådant som skrivs när jag är trött och less på att tiden inte räcker för allt jag vill göra, t.ex. blogga. Jag får avsluta med att publicera två foton av mina vissnande födelsedagsblommor. Kan någon gissa vilka trötta blomrester jag avbildat?
Fotoblogg
Då har jag startat en fotoblogg, där jag ska försöka lägga upp några av de foton jag gillar bäst. Har i skrivande stund lagt upp tre foton i kategorierna Skåne, Italien och Blommor.
Välkommen att hälsa på!
Andra bloggar om: fotoblogg, foto
Välkommen att hälsa på!
Andra bloggar om: fotoblogg, foto
Fotostöld, eller?
Den sista skolveckan fick jag som förälder hem ett infobrev från min sons klassföreståndare om vad som skulle tilldra sig den sista skolveckan. Brevet hade på slutet ett foto av vår kyrka, där sonens avslutning skulle äga rum. Det var ett svartvitt foto som jag tyckte mig känna igen. Och mycket riktigt, fotografen är jag själv, även om mitt original är ett färgfoto som jag lagt upp på min hemsida. Något förvanskat genom kopieringen hade det blivit men det syntes dock att det var mitt foto. Vid sökning på googles bildsökning visas fotot som första träff.
Och min reaktion? Jo, ilska!
Som lärare försöker jag inpränta i mina elever att aldrig ta foton utan tillåtelse på nätet och uppmanar dem att i stället skriva ett mail och fråga om fotot får användas i skolarbetet. De får alltid jakande svar när de gör så. Själv har jag också fått en del mail från elever som hittat min hemsida och som velat använda foton jag lagt upp. Jag brukar svara dem att de visst får använda dem om de anger källan.
Och nu gör alltså min sons klassföreståndare så här! Inte visste h*n att det var mitt foto, eftersom h*n inte klickat sig vidare från den sida fotot ligger på.
Efter sonens avslutning tog jag mig fram till klassföreståndaren och bytte några ord, varpå jag frågade var h*n hittat fotot på kyrkan. Förstås kunde h*n inte annat än erkänna att h*n hittat det på googles bildsök. När jag påpekade att jag var fotografen, skämdes h*n väldeliga och lovade dyrt och heligt att nästa läsår skriva ut mitt namn under fotot. Och så avslutade h*n rodnande med:
- Jag ska aldrig göra så mer!
Andra bloggar om: fotostöld
Och min reaktion? Jo, ilska!
Som lärare försöker jag inpränta i mina elever att aldrig ta foton utan tillåtelse på nätet och uppmanar dem att i stället skriva ett mail och fråga om fotot får användas i skolarbetet. De får alltid jakande svar när de gör så. Själv har jag också fått en del mail från elever som hittat min hemsida och som velat använda foton jag lagt upp. Jag brukar svara dem att de visst får använda dem om de anger källan.
Och nu gör alltså min sons klassföreståndare så här! Inte visste h*n att det var mitt foto, eftersom h*n inte klickat sig vidare från den sida fotot ligger på.
Efter sonens avslutning tog jag mig fram till klassföreståndaren och bytte några ord, varpå jag frågade var h*n hittat fotot på kyrkan. Förstås kunde h*n inte annat än erkänna att h*n hittat det på googles bildsök. När jag påpekade att jag var fotografen, skämdes h*n väldeliga och lovade dyrt och heligt att nästa läsår skriva ut mitt namn under fotot. Och så avslutade h*n rodnande med:
- Jag ska aldrig göra så mer!
Andra bloggar om: fotostöld
Öresundsbron
Det var ett tag sedan jag postade något foto på den här bloggen, så här kommer ett. Jag inspirerades av magistern som tydligen varit söderut över Stockholmssportlovet och idag lagt upp en bild på Öresundsbron.
Öresundsbron har jag ju farit på en mängd gånger, men i stort sett alltid med tåg och då blir det under bron. Fyra gånger har jag färdats över. Den första gången vid invigningen i juni år 2000, då jag gick från det svenska brofästet till tunneln på den danska sidan med min äldste son och min mamma.
En annan gång kom jag till Kastrup flera timmar försenad från Italien en sen natt då tågen slutat gå från Malmö och norrut. Jag riskerade alltså att bli kvar i Malmö över natten. Det löste sig genom att en bilburen medpassagerare tog mig med över bron och släppte av mig på min hemort som hon ändå skulle köra förbi på väg hem till sig. Ibland träffar man generösa personer. Men natten var mörk och inga foton togs.
En tredje gång åkte jag över på dagen och kunde då ta detta foto, Det är hittills den enda gång jag åkt på bron i dagsljus och alltså min enda chans att fotografera från höjden. Håll till godo med det här fotot från oktober 2003. Titta sedan in hos magistern för att se hur bron ser ut i mars 2007! Det ser ut som om han också plåtat från samma ställe som jag, även om han verkar ha kört i omkörningsfilen.
Andra bloggar om: Öresundsbron, foto
Ordens ersättare
Orden vill inte infinna sig så jag målar i stället på fotobloggen. Håll till godo med mina foton med nya kameran. Jag lär mig mer och mer och har idag cyklat runt i solnedgången och provat makroinställningen med telezoomen. Nöjd.
Andra bloggar om: foto
Andra bloggar om: foto
Inscannad farfarsmor och farfar
Jag såg att Stationsvakt önskade sig en scanner i måndags och undrade lite om hur billig en sådan kan vara och ändå ge bra resultat. Just i måndags fick den nyöppnade datorbutiken runt hörnan in den scanner jag beställt och igår hämtade jag den. Och så blev jag av med en del kronor också eftersom jag satsade på en ordentlig sak som kan ta såväl negativ film i olika format som diabilder. Det blev en CanoScan 8600F.
Idag har jag scannat in en mängd gamla foton och är mycket nöjd med resultatet. Fotot här t.ex. som visar min farfarsmor och min farfar. Farfar föddes 1914 och han kan väl vara dryga året på den här bilden. Nästan hundra år är alltså fotot och förvånansvärt välbehållet.
Fotot ingår i ett album som jag fick av mamma när jag fyllde trettio. Hon gjorde då i ordning alla foton som låg och mer eller mindre skräpade i olika lådor och skrev också ihop små berättelser om personerna på fotona. Om det här fotot berättar hon att Ester, min farfarsmor, hade två utomäktenskapliga barn när hon gifte sig med Arvid, min farfarsfar. Arvid adopterade både min farfar Elof och hans lillebror Karl-Göte. Därefter fick Ester och Arvid fem barn: Svea Brita Arvida som bara blev två veckor gammal, Svea Brita som blev knappt nio år, Sven-Åke, Inga-Lisa och Anna-Stina. Av de tre senare har jag bara träffat Sven-Åke. Vad jag vet lever han ännu. Min farfar dog däremot redan 1967 efter att i sin tur ha adopterat min far, som också föddes utom äktenskapet. Och gissa vad? Även jag är född innan pappa och mamma gifte sig. Men det har jag visst berättat tidigare.
Andra bloggar om: scanner, släkthistoria
