Straff eller inte?
Blev igår uppringd av yngste sonens musiklärare (som inte känner till att jag är mattelärare) och meddelad att det inte stod så bra till med sonens tålamod och vilja att lyssna på uppmaningar. Och jo, det känner jag ju igen hos min elvaåring: han klarar ofta uppgifterna i skolan ganska snabbt och har dåligt tålamod med dem som inte är så snabba. Jag lovade att prata allvar med sonen och uppmana honom att han måste lyssna på andra och försöka vänta in dem som inte är så snabba som han.
Och så fortsätter musikläraren:
- Ja, blir det inte bättre så får han faktiskt inte vara med, utan sätta sig och räkna matte!
Mitt svar blev:
- Va? Inte ska det vara ett straff att ägna sig åt matte i stället för musik?
Musikläraren:
- Men sitta och räkna matte kan elever göra utan att en lärare är med.
Samtalet slutar med att musikläraren försäkrar att sonen ju faktiskt är duktig på att sjunga och spela gitarr och att det inte bara är han som beter sig dumt. Och jag säger åter igen att jag ska prata allvar med honom. Stämningen på telefon är väl inte så positiv precis.
Och så funderar jag och undrar över inställningen till matte och matteundervisning. Är det så här man tror att matteundervisning bedrivs? Att eleverna sitter för sig själva och räknar i en bok och klarar allt utan en lärares hjälp? Funderar jag vidare så kommer jag på att det inte heller är första gången som jag hör att man säger till en elev som beter sig dumt att denne ska sätta sig med matteboken i stället för att ägna sig åt något som kanse hade uppskattats mer.
Till saken hör att min son nog inte i första hand tar uppmaningen att ägna sig åt matte som ett straff. Det är ett av hans favoritämnen - tillsammans med musik och idrott!
Allvarsorden från sin mamma fick han ett par timmar senare och jag hoppas innerligt att det blir bättre på musiklektionerna så att han inte ska ändra inställning till något av sina favoritämnen.
Andra bloggar om: skola, skolan, matte, undervisning
Och så fortsätter musikläraren:
- Ja, blir det inte bättre så får han faktiskt inte vara med, utan sätta sig och räkna matte!
Mitt svar blev:
- Va? Inte ska det vara ett straff att ägna sig åt matte i stället för musik?
Musikläraren:
- Men sitta och räkna matte kan elever göra utan att en lärare är med.
Samtalet slutar med att musikläraren försäkrar att sonen ju faktiskt är duktig på att sjunga och spela gitarr och att det inte bara är han som beter sig dumt. Och jag säger åter igen att jag ska prata allvar med honom. Stämningen på telefon är väl inte så positiv precis.
Och så funderar jag och undrar över inställningen till matte och matteundervisning. Är det så här man tror att matteundervisning bedrivs? Att eleverna sitter för sig själva och räknar i en bok och klarar allt utan en lärares hjälp? Funderar jag vidare så kommer jag på att det inte heller är första gången som jag hör att man säger till en elev som beter sig dumt att denne ska sätta sig med matteboken i stället för att ägna sig åt något som kanse hade uppskattats mer.
Till saken hör att min son nog inte i första hand tar uppmaningen att ägna sig åt matte som ett straff. Det är ett av hans favoritämnen - tillsammans med musik och idrott!
Allvarsorden från sin mamma fick han ett par timmar senare och jag hoppas innerligt att det blir bättre på musiklektionerna så att han inte ska ändra inställning till något av sina favoritämnen.
Andra bloggar om: skola, skolan, matte, undervisning
Höstträd
Tänka sig så snabbt det går för bladen att falla av. Mellan de här två fotona är det en vecka. Det sista från i fredags. Nästa foto av mitt favoritträd får bli en frostbiten variant. Nu är vintern på gång - trots ganska mild temperatur.
Hjärnkollaps?
Jaha, det är bara att inse att just nu hinns inte bloggen med så mycket som jag skulle vilja. Jobbet kräver för mycket och när jag väl kommer hem och har lite tid för mig själv är hjärnan så utpumpad och förvirrad av alla jobbtankar som måste trängas där inne att inga andra vettiga tankar kommer på pränt.
Jag återkommer när hjärnan samlat ihop sig och får ihop något läsbart av orden och tankarna som trevar runt och vägrar låta sig ordnas i skriftlig form. Kanske det blir i morgon, kanske inte förrän nästa vecka.
Jag återkommer när hjärnan samlat ihop sig och får ihop något läsbart av orden och tankarna som trevar runt och vägrar låta sig ordnas i skriftlig form. Kanske det blir i morgon, kanske inte förrän nästa vecka.
Matematikverkstäder i Skåne?
Tillbaka till jobbet idag efter två veckors frånvaro. Postfacket överfullt och likaså skrivbordet. Vikarien som mina elever fick två av dagarna var förresten omåttligt populär på elläralaborationen.
"Han var jättebra! Vi fick smälla så många glödlampor vi ville! Och så fick vi ha det alldeles mörkt i NO-salen!", fick jag höra idag av sjuorna.
Resten av dagarna fanns ingen vikarie, så inte var det många lektioner mina klasser haft. Några elever hade ändå tagit sitt ansvar och gjort uppgifter som jag tidigare delat ut, andra hade passat på att skolka. Nåja, vi reder nog ut det som varit och kommer snart igång med det vanliga arbetet igen.
Idag hade vi också ett litet minimattemöte på skolan och har nu bestämt att vi på min skola ska satsa på uppbyggnaden av en matematikverkstad, dvs. en plats där man kan syssla med laborativ matte, spela mattespel, leka matte, ja, kort sagt, lära sig matte på ett annorlunda och förhoppningsvis mer engagerande sätt. Pengar till uppbyggnaden ska vi söka från Myndigheten för skolutveckling och hoppas förstås på att få del av bidrag som delas ut till skolor som vill satsa på matematikutveckling.
Inför den här satsningen är vi ju nyfikna på hur det fungerar på andra skolor där man har matteverkstäder och skulle hemskt gärna åka på studiebesök dit. Problemet verkar nu vara att alla skolor som satsat på den här verksamheten ser ut att befinna sig norr om Skåne och de allra flesta i Stockholmstrakten. Finns det verkligen inga skolor i Skåne som satsat på matematikverkstäder?
Andra bloggar om: matematik, matematikverkstad, skola, skolan
"Han var jättebra! Vi fick smälla så många glödlampor vi ville! Och så fick vi ha det alldeles mörkt i NO-salen!", fick jag höra idag av sjuorna.
Resten av dagarna fanns ingen vikarie, så inte var det många lektioner mina klasser haft. Några elever hade ändå tagit sitt ansvar och gjort uppgifter som jag tidigare delat ut, andra hade passat på att skolka. Nåja, vi reder nog ut det som varit och kommer snart igång med det vanliga arbetet igen.
Idag hade vi också ett litet minimattemöte på skolan och har nu bestämt att vi på min skola ska satsa på uppbyggnaden av en matematikverkstad, dvs. en plats där man kan syssla med laborativ matte, spela mattespel, leka matte, ja, kort sagt, lära sig matte på ett annorlunda och förhoppningsvis mer engagerande sätt. Pengar till uppbyggnaden ska vi söka från Myndigheten för skolutveckling och hoppas förstås på att få del av bidrag som delas ut till skolor som vill satsa på matematikutveckling.
Inför den här satsningen är vi ju nyfikna på hur det fungerar på andra skolor där man har matteverkstäder och skulle hemskt gärna åka på studiebesök dit. Problemet verkar nu vara att alla skolor som satsat på den här verksamheten ser ut att befinna sig norr om Skåne och de allra flesta i Stockholmstrakten. Finns det verkligen inga skolor i Skåne som satsat på matematikverkstäder?
Andra bloggar om: matematik, matematikverkstad, skola, skolan
Höstkastanjer
På höstlovet för två veckor sedan fick vi besök från Italien. Ja, jag hann ju inte med att ta hand om besöket eftersom jag la mig i sängen med lunginflammation, men det ordnade sig ändå. Det var inte första gången de var här.
Med sig hade våra besökare en stor påse kastanjer som en kväll rostades i ugnen. Höst i Italien innebär alltid nyrostade kastanjer. De säljs i små gatustånd, rykande varma. Eller så inhandlar man dem och gör som vi gjorde: rostar dem i ugnen. Jag sätter ugnen på ungefär 200 grader, snittar kastanjerna med en kniv och lägger dem på en långpanna. Ungefär en halvtimme låter jag dem vara i ugnen. Att skala dem är lättast när de varma. Men akta fingrarna! Det bränns!
En gång missade jag att snitta en enda liten kastanj. Det fick som resultat att det lät som en bomb i ugnen och den icke-snittade kastanjen befann sig plötsligt precis överallt i ugnen - i smådelar.
Andra bloggar om: kastanjer
Planeten - allt får inte skildras så negativt!
Igår kväll började jag följa en tv-serie. Jag som egentligen avskyr att följa serier som kräver att man passar tider. Mitt minne är oftast så dåligt att jag aldrig minns vilken dag och vilken tid ett tv-program sänds. Eller så har jag helt enkelt något annat för mig som gör att jag glömmer vad jag skulle komma ihåg.
Serien jag började se igår var SVT:s satsning Planeten. På något sätt känns det som om alla nyhetssändningar just nu tar upp miljöfrågor. Larmrapport följer på larmrapport när det gäller växthuseffekten, klimatförändringar, översvämningar och andra naturkatastrofer. Ändå är det faktiskt hela åtta år sedan som inspelningen började. Det är på tiden att de här stora, världsomspännande frågorna tas upp ordentligt på alla håll.
Ändå tycker jag att programmet fokuserar alltför mycket på allt det negativa. Visst, det är brådskande att göra något åt jordens tillstånd, men måste man vara så pessimistiskt? Jag hoppas verkligen att man i de följande programmen tar upp vad man faktiskt kan göra åt sakernas tillstånd, annars deppar vi väl ihop fullständigt och bara ger upp och så går det åt fanders allting. Eller? Lite framtidstro måste vi väl ha.
Men när jag går in på SVT:s Planeten-sajt så får jag faktiskt en del att tänka på. En länk till forskning.se (som jag använder i mitt arbete som lärare) ger grundläggande fakta i form av bilder och kortare texter. Några quiz finns att testa sin inställning och sina kunskaper på. Forskare får komma till tals i såväl text som i videoinspelningar. Kända svenskar ger svar på vad de tycker om framtiden. Och det viktigaste: förslag på vad man själv som enskild människa kan bidra med.
För mig känns alla de här frågorna alltid lika aktuella. Som lärare i naturvetenskap ingår det att undervisa om hur människan med sin verksamhet påverkar miljön runt sig. Att prata om växthuseffekten är naturligt när man pratar om kolets kretslopp i kemi eller biologi. Att i fysiken och tekniken ta upp olika energikällors för- och nackdelar för miljön ingår. Att i kemin prata om olika kemikaliers miljöpåverkan ingår. Att i biologin ta upp hur vi påverkar det ekologiska systemet på olika sätt ingår. Men det gäller också att inte göra allt negativt. Fakta är visst viktigt, men det är ännu viktigare att peka på de möjligheter att påverka som finns, annars blir eleverna alldeles nerstämda.
Saker jag brukar ta upp är t.ex.:
- Det jag själv gör för att få en bättre miljö (se föregående inlägg på veckans fredagsfyra).
- Alternativa energikällor till de fossila bränslena.
- Olika nationella och internationella överenskommelser.
- Teknikens möjligheter att lösa många problem, som t.ex. utvecklingen av solceller och bränsleceller.
Oftast blir eleverna mycket engagerade när de kommer på hur mycket de faktiskt kan göra själva.
Ibland får jag faktiskt tillbaka lite av det jag berättat för dem, när jag delar ut en arbetsuppgift på papper:
- Men Susanne, nu fick man hugga ner ett par extra träd igen! Tänk på växthuseffekten!
Och då vet jag att de faktiskt tagit till sig lite av den kunskap som jag vill att de ska ha.
Andra bloggar om: planeten, växhuseffekten, klimatförändringar
Kan det här inlägget möjligen vara intressant för andra att läsa? (För första gången pingar jag alltså intressant)
Serien jag började se igår var SVT:s satsning Planeten. På något sätt känns det som om alla nyhetssändningar just nu tar upp miljöfrågor. Larmrapport följer på larmrapport när det gäller växthuseffekten, klimatförändringar, översvämningar och andra naturkatastrofer. Ändå är det faktiskt hela åtta år sedan som inspelningen började. Det är på tiden att de här stora, världsomspännande frågorna tas upp ordentligt på alla håll.
Ändå tycker jag att programmet fokuserar alltför mycket på allt det negativa. Visst, det är brådskande att göra något åt jordens tillstånd, men måste man vara så pessimistiskt? Jag hoppas verkligen att man i de följande programmen tar upp vad man faktiskt kan göra åt sakernas tillstånd, annars deppar vi väl ihop fullständigt och bara ger upp och så går det åt fanders allting. Eller? Lite framtidstro måste vi väl ha.
Men när jag går in på SVT:s Planeten-sajt så får jag faktiskt en del att tänka på. En länk till forskning.se (som jag använder i mitt arbete som lärare) ger grundläggande fakta i form av bilder och kortare texter. Några quiz finns att testa sin inställning och sina kunskaper på. Forskare får komma till tals i såväl text som i videoinspelningar. Kända svenskar ger svar på vad de tycker om framtiden. Och det viktigaste: förslag på vad man själv som enskild människa kan bidra med.
För mig känns alla de här frågorna alltid lika aktuella. Som lärare i naturvetenskap ingår det att undervisa om hur människan med sin verksamhet påverkar miljön runt sig. Att prata om växthuseffekten är naturligt när man pratar om kolets kretslopp i kemi eller biologi. Att i fysiken och tekniken ta upp olika energikällors för- och nackdelar för miljön ingår. Att i kemin prata om olika kemikaliers miljöpåverkan ingår. Att i biologin ta upp hur vi påverkar det ekologiska systemet på olika sätt ingår. Men det gäller också att inte göra allt negativt. Fakta är visst viktigt, men det är ännu viktigare att peka på de möjligheter att påverka som finns, annars blir eleverna alldeles nerstämda.
Saker jag brukar ta upp är t.ex.:
- Det jag själv gör för att få en bättre miljö (se föregående inlägg på veckans fredagsfyra).
- Alternativa energikällor till de fossila bränslena.
- Olika nationella och internationella överenskommelser.
- Teknikens möjligheter att lösa många problem, som t.ex. utvecklingen av solceller och bränsleceller.
Oftast blir eleverna mycket engagerade när de kommer på hur mycket de faktiskt kan göra själva.
Ibland får jag faktiskt tillbaka lite av det jag berättat för dem, när jag delar ut en arbetsuppgift på papper:
- Men Susanne, nu fick man hugga ner ett par extra träd igen! Tänk på växthuseffekten!
Och då vet jag att de faktiskt tagit till sig lite av den kunskap som jag vill att de ska ha.
Andra bloggar om: planeten, växhuseffekten, klimatförändringar
Kan det här inlägget möjligen vara intressant för andra att läsa? (För första gången pingar jag alltså intressant)
Fredagsfyran vecka 45 -06
Det var ett tag sedan jag svarade på en fredagsfyra. Veckans fyra har temat höstmix:
1) Britney Spears skiljer sig nu från Kevin Federline. Inte en sekund för sent, enligt vissa. Bryr mig inte, säger andra. Vad säger du?
Öh? Jag håller med de andra.
2) Filmen “Borat” stoppas nu i Ryssland, men gör succé i resten av världen. Är filmen så hemsk att den inte borde få visas? (Alternativt: Tänker du se den?)
Jag väljer alternativfrågan: Nej, jag tänker inte se den.
3) Klimathoten blir allt tydligare. Gör du något själv (t.ex. åker bil mindre, använder energisparlampor) för att hjälpa miljön?
Sålde bilen förra hösten.
Cyklar dagligen.
Åker buss eller tåg med Skånetrafiken när det är för långt att cykla.
Energilampor är iskruvade överallt där de går att använda. Sparar många härliga kronor!
Återanvänder plastburkar, plastpåsar, glasburkar etc.
Sopsorterar.
Skriver på baksidan av kasserade papper. (Och när mina egna kasserade papper tar slut rotar jag i papperscontainern bredvid kopiatorn på jobbet - där finns mängder att återanvända!)
Propagerar bland kollegor att inte skriva ut allt de ser på e-posten och, om de ska kopiera, att använda dubbelsidig kopiering.
Har en hel drös med valsedlar som används för att skriva inköpslistor eller annat kom-ihåg.
Använder tygkassar när jag handlar.
Men:
Älskar att duscha lääänge i hett vatten när jag fryser. Och att ibland ta ett bubbelbad en frusen söndagskväll.
Datorn står alltid i vänteläge (tur det är en iMac som är tyst).
Tar flyget på semestern - det tar för lång tid att åka tåg till Italien och är tyvärr också mycket dyrare än flyget.
4) Vad ska du ha till middag i kväll?
Det blir kycklingrisottorester från i förrgår. Egentligen vore ju en skånsk gåsamiddag bättre eftersom det denna fredag är Mårtensafton.
Andra bloggar om: fredagsfyran
1) Britney Spears skiljer sig nu från Kevin Federline. Inte en sekund för sent, enligt vissa. Bryr mig inte, säger andra. Vad säger du?
Öh? Jag håller med de andra.
2) Filmen “Borat” stoppas nu i Ryssland, men gör succé i resten av världen. Är filmen så hemsk att den inte borde få visas? (Alternativt: Tänker du se den?)
Jag väljer alternativfrågan: Nej, jag tänker inte se den.
3) Klimathoten blir allt tydligare. Gör du något själv (t.ex. åker bil mindre, använder energisparlampor) för att hjälpa miljön?
Sålde bilen förra hösten.
Cyklar dagligen.
Åker buss eller tåg med Skånetrafiken när det är för långt att cykla.
Energilampor är iskruvade överallt där de går att använda. Sparar många härliga kronor!
Återanvänder plastburkar, plastpåsar, glasburkar etc.
Sopsorterar.
Skriver på baksidan av kasserade papper. (Och när mina egna kasserade papper tar slut rotar jag i papperscontainern bredvid kopiatorn på jobbet - där finns mängder att återanvända!)
Propagerar bland kollegor att inte skriva ut allt de ser på e-posten och, om de ska kopiera, att använda dubbelsidig kopiering.
Har en hel drös med valsedlar som används för att skriva inköpslistor eller annat kom-ihåg.
Använder tygkassar när jag handlar.
Men:
Älskar att duscha lääänge i hett vatten när jag fryser. Och att ibland ta ett bubbelbad en frusen söndagskväll.
Datorn står alltid i vänteläge (tur det är en iMac som är tyst).
Tar flyget på semestern - det tar för lång tid att åka tåg till Italien och är tyvärr också mycket dyrare än flyget.
4) Vad ska du ha till middag i kväll?
Det blir kycklingrisottorester från i förrgår. Egentligen vore ju en skånsk gåsamiddag bättre eftersom det denna fredag är Mårtensafton.
Andra bloggar om: fredagsfyran
Val i väst - nu och då
Det har varit val i världen. Dels i ett stort land i väster och dels i ett mycket litet land i väster. Det ena landet mycket rikt och det andra mycket fattigt. Båda de här valen sätter igång min minnesverksamhet och jag landar i minnet på år 1988 och 1990, då det också hölls val i dessa två länder. På den tiden (usch, vad jag låter gammal nu) bodde jag i det lilla landet i väster, landet som påverkades så starkt av det stora landet i väster.
Om jag börjar med det lilla landet, så kanske du som läser förstår att jag menar Nicaragua. I början av år 1990 hette presidenten där Daniel Ortega Saavedra. Han tillhörde FSLN (Frente Sandinista de Liberación Nacional), som 1979 störtade diktatorn Anastasio Somoza och tog över landets ledning. Man hade att kämpa mot de USA-stödda Contras och nicaraguanerna levde under tio år med ett inbördeskrig som fick stora konsekvenser. Dessutom var man utsatt för en handelsbojkott från USA som också fick stora följder för vanligt folk.
I valet år 1990 var nicaraguanerna mycket trötta på dessa förhållandena och röstade bort Daniel Ortega (och vice-presidenten Sergio Ramírez). Vann valet gjorde en koalition som enats om presidentkandidaten Violeta Barrios de Chamorro, änka efter tidningsägaren Pedro Joaquín Chamorro, som mördats av Somozas anhängare år 1978. Daniel Ortega fick alltså lämna makten åt andra partier. Och det stora landet i väster blev mycket nöjt. Nicaraguas presidenter har sedan dess avlöst varandra: Arnoldo Alemán (nu i fängelse för korruption), Enrique Bolaños. (Fotot här tog jag under valkampanjen 1990. Till höger står Daniel Ortega och till vänster Omar Cabezas, författare och sandinist.)
Nu i söndags gick alltså nicaraguanerna till val igen. Och Daniel Ortega fick sin revansch. På äldre dar han blivit alltmer religiös och gått med på den katolska kyrkans krav på slopad aborträtt. Inte ens om kvinnans/flickans liv är i fara får abort utföras. Beslutet att stödja kyrkans krav kom bara ett par veckor före valet. Tala om att flirta med väljarna! Dessutom är Ortegas vicepresident en gammal contrasledare!
Och så till det stora landet i väster vars medborgare (liksom nicaraguanerna 1990) var trötta på krig. Valet till senat och representanthus blev ett klart nej till George W:s krigspolitik. Under min tid i Nicaragua följdes dåvarande president Reagans utrikespolitik med stor oro. Vid presidentvalet 1988 hoppades man mycket på att Dukakis skulle väljas, men det blev nuvarande president Bush:s pappa som valdes och USA:s Nicaraguapolitik fortsatte som under Reagan. Nu lär landets Irak-politik förändras.
Jag undrar allt hur relationerna mellan de två länderna kommer att bli framöver. Förutsättningarna borde vara bättre för vänskapligare kontakter än på 1980-talet, så mycket är klart. Och klart är att landets invånare är och har varit trötta på krig. Förresten så är USA Nicaraguas största exportland så det vore en katastrof för det lilla landet om relationerna försämrades. Daniel får hålla koll på vad han säger.
En som skrivit mycket om valet i Nicaragua är Lena, som befinner sig på plats. Läs mer hos henne!
Andra bloggar om: val, Nicaragua, USA, FSLN, Daniel Ortega
Om jag börjar med det lilla landet, så kanske du som läser förstår att jag menar Nicaragua. I början av år 1990 hette presidenten där Daniel Ortega Saavedra. Han tillhörde FSLN (Frente Sandinista de Liberación Nacional), som 1979 störtade diktatorn Anastasio Somoza och tog över landets ledning. Man hade att kämpa mot de USA-stödda Contras och nicaraguanerna levde under tio år med ett inbördeskrig som fick stora konsekvenser. Dessutom var man utsatt för en handelsbojkott från USA som också fick stora följder för vanligt folk.
I valet år 1990 var nicaraguanerna mycket trötta på dessa förhållandena och röstade bort Daniel Ortega (och vice-presidenten Sergio Ramírez). Vann valet gjorde en koalition som enats om presidentkandidaten Violeta Barrios de Chamorro, änka efter tidningsägaren Pedro Joaquín Chamorro, som mördats av Somozas anhängare år 1978. Daniel Ortega fick alltså lämna makten åt andra partier. Och det stora landet i väster blev mycket nöjt. Nicaraguas presidenter har sedan dess avlöst varandra: Arnoldo Alemán (nu i fängelse för korruption), Enrique Bolaños. (Fotot här tog jag under valkampanjen 1990. Till höger står Daniel Ortega och till vänster Omar Cabezas, författare och sandinist.) Nu i söndags gick alltså nicaraguanerna till val igen. Och Daniel Ortega fick sin revansch. På äldre dar han blivit alltmer religiös och gått med på den katolska kyrkans krav på slopad aborträtt. Inte ens om kvinnans/flickans liv är i fara får abort utföras. Beslutet att stödja kyrkans krav kom bara ett par veckor före valet. Tala om att flirta med väljarna! Dessutom är Ortegas vicepresident en gammal contrasledare!
Och så till det stora landet i väster vars medborgare (liksom nicaraguanerna 1990) var trötta på krig. Valet till senat och representanthus blev ett klart nej till George W:s krigspolitik. Under min tid i Nicaragua följdes dåvarande president Reagans utrikespolitik med stor oro. Vid presidentvalet 1988 hoppades man mycket på att Dukakis skulle väljas, men det blev nuvarande president Bush:s pappa som valdes och USA:s Nicaraguapolitik fortsatte som under Reagan. Nu lär landets Irak-politik förändras.
Jag undrar allt hur relationerna mellan de två länderna kommer att bli framöver. Förutsättningarna borde vara bättre för vänskapligare kontakter än på 1980-talet, så mycket är klart. Och klart är att landets invånare är och har varit trötta på krig. Förresten så är USA Nicaraguas största exportland så det vore en katastrof för det lilla landet om relationerna försämrades. Daniel får hålla koll på vad han säger.
En som skrivit mycket om valet i Nicaragua är Lena, som befinner sig på plats. Läs mer hos henne!
Andra bloggar om: val, Nicaragua, USA, FSLN, Daniel Ortega
Feberfantasier på högvarv
- Tjena! Här ser tomt ut, så tomt så det säkert finns plats för mig.
Bakterien Infiltratus slog sig ner på den uttröttade lärarens lekamen mitt bland de andra bakterierna som lydde under namnet Defendus.
- Jo, visst finns det plats för dig här, bara du tillhör oss snälla arter som ser till att den här kroppen klarar att hålla sig vid någorlunda vigör. Det har blivit lite svårt på sistone förstår du, eftersom den arbetat från morgon till sena kvällar och knappt ens kunnat sova som den ska på nätterna. Vi har ett snärjigt jobb just nu, så välkommen i gänget.
- Haha, visst är jag en snäll en, ljög Infiltratus så stort att alla trodde på det. Jag hjälper gärna till att bygga upp försvaret igen. Vad ska jag göra?
- Du kan börja med att dela dig så snabbt du kan så att vi genast blir ännu fler. Låt se, om du delar dig en gång i timmen så blir vi ju så många som 1024 på tio timmar. Inte illa, nu när vi behöver försvara kroppen mot alla de där osjälvständiga virusen som lär vara på intågande.
Sagt och gjort, Infiltratus satte igång sin delningsprocess och efter ett halvt dygn hade den blivit mer än 4000 stycken. Inga av Defendus-bakterierna hade ännu noterat att Infiltratus var av en illasinnad art som bara var ute efter att bringa sjukdom och lidande i sin jakt på näring. Och sakta började fler och fler Infiltratus-bakterier smyga ner i svalget på den kropp som tagits i besittning.
Kroppens interna försvarssystem kände nu av inkräktarna som inte borde finnas där och sakteliga började saker hända. Benmärgen arbetade över för att få igång en extra produktion av de olika lymfocyter som i sin tur skulle skicka ut antikroppar mot Infiltratus-bakterierna och sedan kallblodigt mörda dem. Det interna arbetet satte igång en energiproduktion av aldrig skådad like som genast höjde temperaturen på arbetsplatsen.
Men det interna försvarssystemet räckte inte till hur man än jobbade över. Det enda som hände var att bronkernas slemproduktion ökade, vilket i sin tur fick till följd att en ihållande hosta för att avyttra detta slem satte in. Kroppen var nu i ett uselt tillstånd och en överhettning var nära efter allt övertidsarbete som höjt temperaturen på arbetsplatsen till nästan fyrtio grader. Nu behövdes hjälp av annat slag och kroppen kämpade sig med hjälp av dubbel dos paracetamol till en vårdinrättning där en vitklädd medicinman tog prover i hals och på blod samt skrev bokstäver på ett gult papper. Det gula papperet lämnades till vitklädd kvinna i grön butik och kroppen fick i sin hand en liten vit ask med det stora försvarsartilleriet: syntetiska mögelsvampar.
Och nu blev det resultat. Infiltratus-bakterierna började sakteliga kola vippen och det interna försvaret behövde inte utnyttjas längre. Arbetsplatsen blev svalare i och med att övertidsarbetet sjönk. Sakta, sakta är kroppen på väg till ett friskt liv igen. Tack, Alexander Fleming!
Men, vad hände under tiden med höstlovsveckan? Ha, den förvandlades visst till en sjuksängsvecka.
Andra bloggar om: bakterier, feber
Bakterien Infiltratus slog sig ner på den uttröttade lärarens lekamen mitt bland de andra bakterierna som lydde under namnet Defendus.
- Jo, visst finns det plats för dig här, bara du tillhör oss snälla arter som ser till att den här kroppen klarar att hålla sig vid någorlunda vigör. Det har blivit lite svårt på sistone förstår du, eftersom den arbetat från morgon till sena kvällar och knappt ens kunnat sova som den ska på nätterna. Vi har ett snärjigt jobb just nu, så välkommen i gänget.
- Haha, visst är jag en snäll en, ljög Infiltratus så stort att alla trodde på det. Jag hjälper gärna till att bygga upp försvaret igen. Vad ska jag göra?
- Du kan börja med att dela dig så snabbt du kan så att vi genast blir ännu fler. Låt se, om du delar dig en gång i timmen så blir vi ju så många som 1024 på tio timmar. Inte illa, nu när vi behöver försvara kroppen mot alla de där osjälvständiga virusen som lär vara på intågande.
Sagt och gjort, Infiltratus satte igång sin delningsprocess och efter ett halvt dygn hade den blivit mer än 4000 stycken. Inga av Defendus-bakterierna hade ännu noterat att Infiltratus var av en illasinnad art som bara var ute efter att bringa sjukdom och lidande i sin jakt på näring. Och sakta började fler och fler Infiltratus-bakterier smyga ner i svalget på den kropp som tagits i besittning.
Kroppens interna försvarssystem kände nu av inkräktarna som inte borde finnas där och sakteliga började saker hända. Benmärgen arbetade över för att få igång en extra produktion av de olika lymfocyter som i sin tur skulle skicka ut antikroppar mot Infiltratus-bakterierna och sedan kallblodigt mörda dem. Det interna arbetet satte igång en energiproduktion av aldrig skådad like som genast höjde temperaturen på arbetsplatsen.
Men det interna försvarssystemet räckte inte till hur man än jobbade över. Det enda som hände var att bronkernas slemproduktion ökade, vilket i sin tur fick till följd att en ihållande hosta för att avyttra detta slem satte in. Kroppen var nu i ett uselt tillstånd och en överhettning var nära efter allt övertidsarbete som höjt temperaturen på arbetsplatsen till nästan fyrtio grader. Nu behövdes hjälp av annat slag och kroppen kämpade sig med hjälp av dubbel dos paracetamol till en vårdinrättning där en vitklädd medicinman tog prover i hals och på blod samt skrev bokstäver på ett gult papper. Det gula papperet lämnades till vitklädd kvinna i grön butik och kroppen fick i sin hand en liten vit ask med det stora försvarsartilleriet: syntetiska mögelsvampar.
Och nu blev det resultat. Infiltratus-bakterierna började sakteliga kola vippen och det interna försvaret behövde inte utnyttjas längre. Arbetsplatsen blev svalare i och med att övertidsarbetet sjönk. Sakta, sakta är kroppen på väg till ett friskt liv igen. Tack, Alexander Fleming!
Men, vad hände under tiden med höstlovsveckan? Ha, den förvandlades visst till en sjuksängsvecka.
Andra bloggar om: bakterier, feber
