Lärares arbetstid - en förändring på gång?
Magistern på bloggen En lärares reflektioner skrev härom dagen ett inlägg om lärares ideella arbete och många kommentarer kom in. Någon har erfarenhet från andra arbeten, t.ex. byggbranschen, och jämför med hur noga man där är att begära ersättning för övertid. Alltså flera intressanta kommentarer som visar att vi lärare många gånger ger järnet och fortfarande ser läraryrket som ett kall, utan tanke på vår egen hälsa.
Och ja, jag har varit den där läraren som gett allt, haft massor av idéer som jag velat genomföra, i stort sett aldrig sagt nej till extrauppdrag, ryckt in där jag sett att det behövts och alltså haft mängder av ideellt arbete. Så gick det som det gick och jag sitter här sjukskriven och känner mig som en usel lärare som inte klarat av jobbet, när det är jag själv som haft alltför höga krav på mig själv och bara gett och gett utan att få något tillbaka. Nej, inte krävt att få något. Och jo, en urjobbig klass har säkert också bidragit till situationen - jag hade helt enkelt ingen ork kvar för dem.
Idag cyklade jag iväg till jobbet för att hämta de nationella prov i matte som skrivits idag. Eftersom det är tänkt att jag ska tillbaka till skolan på onsdag, tyckte jag att det var lika bra att hämta dem nu och börja rätta dem. Det var inte många personer kvar på skolan när jag kom dit, men jag träffade vårt fackombud och vi bytte några ord om den påbörjade avtalsrörelsen, tjänstefördelningen och lite annat. Vad jag förstod på honom så vill arbetsgivaren skriva in att lärare ska ha en reglerad arbetstid på minst 1360 timmar per verksamhetsår. Som avtalet är skrivet nu står det inte minst utan bara att lokala avvikelser kan förekomma. De flesta lärare har det som kallas ferietjänst, dvs. 35 veckotimmar arbetsplatsförlagd tid (de 1360 timmarna) och 10,5 veckotimmar förtroendetid, tid som vi själva bestämmer över och som ska användas till planerings- och efterarbete. Vad jag kan förstå så är man alltså ute efter den förtroendearbetstid vi har och vill reglera mer av den.
Vad detta innebär undrar jag över. Tänker man sig att vi ska utföra planeringsarbetet som vi gör nu, men på kortare tid? Eller vill man reglera även den tiden så att vi får det som andra yrkesgrupper har, dvs. 40 eller t.o.m. färre veckotimmar och då också färre lovdagar? Möjligen kommer det fram så småningom vad man tänkt och då har jag nog mina åsikter klara.
Det som gör lärarjobbet tungt är att det är så svårt att skilja på arbetstid och fritid. Som lärare blir man aldrig färdig med jobbet utan det finns där hela tiden och pockar på att förbättras, tänkas igenom ännu en gång, finslipas. De 10,5 timmars förtroendearbetstid per vecka blir nog alltid mer om man skulle mäta dem. Och de 35 timmarna på skolan utökas ofta med sådant arbete som inte hunnits med, ofta pappersarbete eftersom så mycket av vårt arbete måste dokumenteras.
Jag skulle vara glad om jag slapp ta med mig jobbet hem och har därför bett fackombudet att undersöka positiva och negativa erfarenheter av 40-timmarsvecka för lärare. (Det har jag dessutom bett Magistern att skriva om, eftersom han har 40-timmarsvecka, men jag antar att han inte haft tid över till sådant ideellt arbete.) Nu när jag haft tid över p.g.a. sjukskrivningen har jag försökt hitta information på nätet och fann att i Lekebergs kommun låter man lärarna inför varje skolår välja om de vill ha ferietjänst eller semestertjänst. Så vitt jag kan förstå av de erfarenheter man har, är de som väljer semestertjänst nöjda och endast ett fåtal går tillbaka till ferietjänst. Själv skulle jag absolut kunna tänka mig att avstå från lovdagar och göra allt jobb på skolan, slippa ta hem och försöka få ihop det med den fritid som jag aldrig får eftersom jobbet har en benägenhet att svälla när jag tar hem det. En annan positiv effekt skulle troligen också bli att allt det ideella arbetet synliggörs och ersätts med pengar eller tid, eller att man helt enkelt får skära ner på arbetsuppgifterna eftersom de inte ryms inom arbetstiden. Negativt skulle antagligen vara att den frihet som läraryrket innebär försvinner, även om jag tycker att den redan är borta i och med att den reglerade arbetstiden infördes. Och så loven förstås, de som ofta är det som orsakar så mycket avundsjuka bland dem som inte har vårt långa sommarlov. Dem kan jag trösta med att det nu krympt till sju veckor från att förr ha varit tio veckor. De övriga loven räknar jag knappt eftersom jag ofta ägnar dem åt att komma ikapp det som tidigare prioriterats bort.
Ja, jösses vad jag skulle njuta av att vara ledig en lördag och söndag och helt koppla av jobbet!
Detta kan nog vara intressant även för andra.
Andra bloggar om: skola, lärare, arbetstid
Och ja, jag har varit den där läraren som gett allt, haft massor av idéer som jag velat genomföra, i stort sett aldrig sagt nej till extrauppdrag, ryckt in där jag sett att det behövts och alltså haft mängder av ideellt arbete. Så gick det som det gick och jag sitter här sjukskriven och känner mig som en usel lärare som inte klarat av jobbet, när det är jag själv som haft alltför höga krav på mig själv och bara gett och gett utan att få något tillbaka. Nej, inte krävt att få något. Och jo, en urjobbig klass har säkert också bidragit till situationen - jag hade helt enkelt ingen ork kvar för dem.
Idag cyklade jag iväg till jobbet för att hämta de nationella prov i matte som skrivits idag. Eftersom det är tänkt att jag ska tillbaka till skolan på onsdag, tyckte jag att det var lika bra att hämta dem nu och börja rätta dem. Det var inte många personer kvar på skolan när jag kom dit, men jag träffade vårt fackombud och vi bytte några ord om den påbörjade avtalsrörelsen, tjänstefördelningen och lite annat. Vad jag förstod på honom så vill arbetsgivaren skriva in att lärare ska ha en reglerad arbetstid på minst 1360 timmar per verksamhetsår. Som avtalet är skrivet nu står det inte minst utan bara att lokala avvikelser kan förekomma. De flesta lärare har det som kallas ferietjänst, dvs. 35 veckotimmar arbetsplatsförlagd tid (de 1360 timmarna) och 10,5 veckotimmar förtroendetid, tid som vi själva bestämmer över och som ska användas till planerings- och efterarbete. Vad jag kan förstå så är man alltså ute efter den förtroendearbetstid vi har och vill reglera mer av den.
Vad detta innebär undrar jag över. Tänker man sig att vi ska utföra planeringsarbetet som vi gör nu, men på kortare tid? Eller vill man reglera även den tiden så att vi får det som andra yrkesgrupper har, dvs. 40 eller t.o.m. färre veckotimmar och då också färre lovdagar? Möjligen kommer det fram så småningom vad man tänkt och då har jag nog mina åsikter klara.
Det som gör lärarjobbet tungt är att det är så svårt att skilja på arbetstid och fritid. Som lärare blir man aldrig färdig med jobbet utan det finns där hela tiden och pockar på att förbättras, tänkas igenom ännu en gång, finslipas. De 10,5 timmars förtroendearbetstid per vecka blir nog alltid mer om man skulle mäta dem. Och de 35 timmarna på skolan utökas ofta med sådant arbete som inte hunnits med, ofta pappersarbete eftersom så mycket av vårt arbete måste dokumenteras.
Jag skulle vara glad om jag slapp ta med mig jobbet hem och har därför bett fackombudet att undersöka positiva och negativa erfarenheter av 40-timmarsvecka för lärare. (Det har jag dessutom bett Magistern att skriva om, eftersom han har 40-timmarsvecka, men jag antar att han inte haft tid över till sådant ideellt arbete.) Nu när jag haft tid över p.g.a. sjukskrivningen har jag försökt hitta information på nätet och fann att i Lekebergs kommun låter man lärarna inför varje skolår välja om de vill ha ferietjänst eller semestertjänst. Så vitt jag kan förstå av de erfarenheter man har, är de som väljer semestertjänst nöjda och endast ett fåtal går tillbaka till ferietjänst. Själv skulle jag absolut kunna tänka mig att avstå från lovdagar och göra allt jobb på skolan, slippa ta hem och försöka få ihop det med den fritid som jag aldrig får eftersom jobbet har en benägenhet att svälla när jag tar hem det. En annan positiv effekt skulle troligen också bli att allt det ideella arbetet synliggörs och ersätts med pengar eller tid, eller att man helt enkelt får skära ner på arbetsuppgifterna eftersom de inte ryms inom arbetstiden. Negativt skulle antagligen vara att den frihet som läraryrket innebär försvinner, även om jag tycker att den redan är borta i och med att den reglerade arbetstiden infördes. Och så loven förstås, de som ofta är det som orsakar så mycket avundsjuka bland dem som inte har vårt långa sommarlov. Dem kan jag trösta med att det nu krympt till sju veckor från att förr ha varit tio veckor. De övriga loven räknar jag knappt eftersom jag ofta ägnar dem åt att komma ikapp det som tidigare prioriterats bort.
Ja, jösses vad jag skulle njuta av att vara ledig en lördag och söndag och helt koppla av jobbet!
Detta kan nog vara intressant även för andra.
Andra bloggar om: skola, lärare, arbetstid
Fredagsfyran vecka 17 -07
Vad vore en fredag utan en fredagsfyra? Jag hoppas verkligen att någon tar vid eftersom nuvarande fyrvaktare inte tänker fortsätta längre.
Så länge passar jag på att svara på dagens version, som jag tolkar på mitt alldeles egna sätt. Temat är Ombytta roller:
1) Nämn något som du tyckte var ute förut, men som känns inne nu.
Den tjocka vinterjackan.
2) Nämn något som du tyckte var inne förut, men som känns ute nu.
Sandalerna.
3) Nämn något som du brydde dig om förr, men som du inte bryr dig om nu.
Klädmodet.
4) Nämn något som du inte brydde dig om förr, men som du bryr dig om nu.
Nattsömnen.
Förut är alltså i min tolkning för ungefär en månad sedan, medan förr är när jag var runt de tjugo.
Andra bloggar om: fredagsfyran
Så länge passar jag på att svara på dagens version, som jag tolkar på mitt alldeles egna sätt. Temat är Ombytta roller:
1) Nämn något som du tyckte var ute förut, men som känns inne nu.
Den tjocka vinterjackan.
2) Nämn något som du tyckte var inne förut, men som känns ute nu.
Sandalerna.
3) Nämn något som du brydde dig om förr, men som du inte bryr dig om nu.
Klädmodet.
4) Nämn något som du inte brydde dig om förr, men som du bryr dig om nu.
Nattsömnen.
Förut är alltså i min tolkning för ungefär en månad sedan, medan förr är när jag var runt de tjugo.
Andra bloggar om: fredagsfyran
Vykortshälsning
Vilka underbara kollegor jag har! Inte nog med att de ringer stup i kvarten och undrar hur det är med mig och säger åt mig att ta det lugnt, idag fick jag också ett fint vykort med en omtänksam hälsning. Tänk, ett handskrivet vykort! De är sällsynta numera.
Börjar fundera på om det var för att jag inte svarade i telefon igår.
Andra bloggar om: vykort
Börjar fundera på om det var för att jag inte svarade i telefon igår.
Andra bloggar om: vykort
Inscannad farfarsmor och farfar
Jag såg att Stationsvakt önskade sig en scanner i måndags och undrade lite om hur billig en sådan kan vara och ändå ge bra resultat. Just i måndags fick den nyöppnade datorbutiken runt hörnan in den scanner jag beställt och igår hämtade jag den. Och så blev jag av med en del kronor också eftersom jag satsade på en ordentlig sak som kan ta såväl negativ film i olika format som diabilder. Det blev en CanoScan 8600F.
Idag har jag scannat in en mängd gamla foton och är mycket nöjd med resultatet. Fotot här t.ex. som visar min farfarsmor och min farfar. Farfar föddes 1914 och han kan väl vara dryga året på den här bilden. Nästan hundra år är alltså fotot och förvånansvärt välbehållet.
Fotot ingår i ett album som jag fick av mamma när jag fyllde trettio. Hon gjorde då i ordning alla foton som låg och mer eller mindre skräpade i olika lådor och skrev också ihop små berättelser om personerna på fotona. Om det här fotot berättar hon att Ester, min farfarsmor, hade två utomäktenskapliga barn när hon gifte sig med Arvid, min farfarsfar. Arvid adopterade både min farfar Elof och hans lillebror Karl-Göte. Därefter fick Ester och Arvid fem barn: Svea Brita Arvida som bara blev två veckor gammal, Svea Brita som blev knappt nio år, Sven-Åke, Inga-Lisa och Anna-Stina. Av de tre senare har jag bara träffat Sven-Åke. Vad jag vet lever han ännu. Min farfar dog däremot redan 1967 efter att i sin tur ha adopterat min far, som också föddes utom äktenskapet. Och gissa vad? Även jag är född innan pappa och mamma gifte sig. Men det har jag visst berättat tidigare.
Andra bloggar om: scanner, släkthistoria
Vikarietrassel
I morse blev jag uppringd av den tredje vikarien under min sjukperiod och jag börjar undra om mina klasser och ämnen är så hemskt jobbiga att ingen vikarie vill stanna kvar. I april har jag arbetat totalt tre dagar och resten av dagarna skulle det egentligen ha funnits vikarie eftersom vår skola är med och betalar till en vikariepool som rings upp så snart en lärare är sjuk. Så här har det blivit:
Första sjukdagen kom ingen vikarie och mina kollegor försökte täcka upp några av mina lektioner.
Andra sjukdagen kom en vikarie som faktiskt hade läst ett år på Lunds tekniska högskola och därmed kunde matte och fysik.
Tredje sjukdagen utan vikarie.
Därefter jobbade jag en dag innan jag åter fick gå hem.
Två dagar utan vikarie följde.
I fredags ringde nästa vikarie, tio minuter innan första lektionen skulle börja, och ville veta vad han skulle göra. Jag undrade om han kunde fysik. Nej, han var nästan färdig lärare i bl.a. spanska, men trodde han skulle klara matten i alla fall. Det är ju bara högstadiematten, verkade han tänka. Och ja, han skulle ta denna veckan lektioner också.
Igår ringde en kollega och berättade att han inte kommit och att alla lektioner blivit inställda.
I morse blev jag som sagt uppringd av en tredje vikarie. På min fråga om hon kunde någon atom- och kärnfysik fick jag svaret att jo, det hade hon ju läst på högstadiet och trodde sig kunna undervisa i.
I eftermiddags blev jag åter igen uppringd av en kollega som berättade att en ny vikarie väntas komma i morgon. Om denne vikarie över huvudtaget kommer och i så fall kan tänka sig att bedriva undervisning i de ämnen som står på schemat återstår att se.
Alltså har det hittills funnits tre olika vikarier på tre av de åtta dagar jag varit borta från skolan. Jag börjar misstänka att de som sätter upp sig i vikariepoolen faktiskt inte vet vad det innebär att undervisa utan tror att det bara är att gå in i klassrummet, säga åt eleverna vad som ska göras efter en färdig planering med sidor att läsa eller arbetsuppgifter att göra och sedan sjunka ner i katedern. Lättförtjänta pengar?
Förresten, var det inte jag som skulle försöka vila och koppla bort skolan? Haha, tillåt mig småle.
Andra bloggar om: skola, vikarier, lärare
Första sjukdagen kom ingen vikarie och mina kollegor försökte täcka upp några av mina lektioner.
Andra sjukdagen kom en vikarie som faktiskt hade läst ett år på Lunds tekniska högskola och därmed kunde matte och fysik.
Tredje sjukdagen utan vikarie.
Därefter jobbade jag en dag innan jag åter fick gå hem.
Två dagar utan vikarie följde.
I fredags ringde nästa vikarie, tio minuter innan första lektionen skulle börja, och ville veta vad han skulle göra. Jag undrade om han kunde fysik. Nej, han var nästan färdig lärare i bl.a. spanska, men trodde han skulle klara matten i alla fall. Det är ju bara högstadiematten, verkade han tänka. Och ja, han skulle ta denna veckan lektioner också.
Igår ringde en kollega och berättade att han inte kommit och att alla lektioner blivit inställda.
I morse blev jag som sagt uppringd av en tredje vikarie. På min fråga om hon kunde någon atom- och kärnfysik fick jag svaret att jo, det hade hon ju läst på högstadiet och trodde sig kunna undervisa i.
I eftermiddags blev jag åter igen uppringd av en kollega som berättade att en ny vikarie väntas komma i morgon. Om denne vikarie över huvudtaget kommer och i så fall kan tänka sig att bedriva undervisning i de ämnen som står på schemat återstår att se.
Alltså har det hittills funnits tre olika vikarier på tre av de åtta dagar jag varit borta från skolan. Jag börjar misstänka att de som sätter upp sig i vikariepoolen faktiskt inte vet vad det innebär att undervisa utan tror att det bara är att gå in i klassrummet, säga åt eleverna vad som ska göras efter en färdig planering med sidor att läsa eller arbetsuppgifter att göra och sedan sjunka ner i katedern. Lättförtjänta pengar?
Förresten, var det inte jag som skulle försöka vila och koppla bort skolan? Haha, tillåt mig småle.
Andra bloggar om: skola, vikarier, lärare
Tvålfylld hämnd
Sonen blev arg på mig och hämnades på sitt eget lilla sätt. Så nu sitter jag här efter tandborstningen och vet inte riktigt hur jag ska få bort den hemska smaken av flytande tvål som dröjer sig kvar i munnen. Bläää!
Andra bloggar om: hämnd, tvål
Andra bloggar om: hämnd, tvål
Goda råd ska följas
Bloggblad är en klok människa. I en kommentar här menade hon att det var alldeles för tidigt för mig att gå tillbaka till jobbet efter en knapp vecka. Hur rätt hade hon inte med sina ord.
En dag gick hyfsat, men nästa dags morgon blev jag sittande vid mitt skrivbord på skolan och kom inte upp ur stolen för att gå till första lektionen. Samma visa igen: yrsel, blodtryckshöjning, flimmer för ögonen och en känsla av att befinna sig i ett tomrum. Det blev så klart läkarbesök igen, och nu är jag sjukskriven månaden ut.
En varm tanke går till mina kollegor som såg hur jag mådde och fick iväg mig till läkare. I sådana här situationer är det underbart att ha ett arbetslag som bryr sig. Någon såg till att de väntande eleverna fick besked om inställd lektion, kontaktade skolassistenten om vikarie, meddelade rektor, körde mig till vårdcentralen, cyklade hem min cykel, stöttade och gav råd. Ni är underbart omtänksamma helt enkelt!
Läkaren sa: "Nu ska du bara göra sådant som du mår bra av! Och låt tankarna på skolan flyga iväg med ett virvlande löv!"
Rektorn sa: "Nu ska du bara tänka på dig själv och vila ordentligt!"
Kollegorna sa: "Tänk inte på eleverna! De klarar sig! Du måste tänka på dig själv!"
Så nu ska jag lyda alla kloka råd jag fått. I alla fall månaden ut.
Andra bloggar om: skola, stress
En dag gick hyfsat, men nästa dags morgon blev jag sittande vid mitt skrivbord på skolan och kom inte upp ur stolen för att gå till första lektionen. Samma visa igen: yrsel, blodtryckshöjning, flimmer för ögonen och en känsla av att befinna sig i ett tomrum. Det blev så klart läkarbesök igen, och nu är jag sjukskriven månaden ut.
En varm tanke går till mina kollegor som såg hur jag mådde och fick iväg mig till läkare. I sådana här situationer är det underbart att ha ett arbetslag som bryr sig. Någon såg till att de väntande eleverna fick besked om inställd lektion, kontaktade skolassistenten om vikarie, meddelade rektor, körde mig till vårdcentralen, cyklade hem min cykel, stöttade och gav råd. Ni är underbart omtänksamma helt enkelt!
Läkaren sa: "Nu ska du bara göra sådant som du mår bra av! Och låt tankarna på skolan flyga iväg med ett virvlande löv!"
Rektorn sa: "Nu ska du bara tänka på dig själv och vila ordentligt!"
Kollegorna sa: "Tänk inte på eleverna! De klarar sig! Du måste tänka på dig själv!"
Så nu ska jag lyda alla kloka råd jag fått. I alla fall månaden ut.
Andra bloggar om: skola, stress
I fredags eftermiddag...
I fredags eftermiddag ...
... började jag ta det lugnt.
... strosade sonen och jag i Lunds centrum i sakta mak.
... stod sonen och jag i lång, lång, jättelång glasskö vid Stortorget i Lund.
... köpte sonen och jag var sin jätteglass med stora, dubbla kulor i två smaker.
... smaskade sonen och jag i oss italiensk glass med smakerna mango och lime.
... letade sonen och jag efter en sittplats på någon bänk på Stortorget i Lund.
... insåg sonen och jag att alla bänkar var upptagna på Stortorget i Lund.
... upptäckte sonen och jag att t.o.m. kullerstenarna på Stortorget i Lund var upptagna av sollapande studenter (och kanske några andra personer också).
... fortsatte sonen och jag att promenera runt i Lunds centrum med var sin rinnande glass.
I fredags eftermiddag njöt jag väldigt mycket av att jag tog det lugnt med sonen i Lund!
Andra bloggar om: Lund, glass
Dags att varva ner
Hemma idag också, men i morgon bär det av till jobbet igen. Bara sporadiska yrselattacker och enstaka hjärtklappningsanfall kvar. Jag har fått sova bättre och distriktsköterskan som mätte blodtrycket i morse gav mig det glädjande beskedet att det gått ner sedan i fredags och nu bara är liiite för högt. Ny tid för kontroll om två veckor.
Ja, jag har verkligen försökt att hitta lite vila i helgen, för det som hände i onsdags fick mig att tänka efter och inse att jag i allra högsta grad behöver varva ner och ta hand om mig själv mer än jag gjort - annars blir nästa anhalt långtidssjukskrivning och därmed stora svårigheter att komma tillbaka. Så jag har gjort långa cykelrundor med kameran runt halsen, promenerat med sonen i det fina vårvädret, tagit en liten sovstund på eftermiddagarna och helt struntat i det där planeringsjobbet jag brukar sitta med hela söndagen. Och resultaten har alltså inte uteblivit.
Ändå så kommer de där tankarna på jobbet. Som idag när jag skulle boka ny tid med distriktssköterskan:
- Nej, då kan jag inte för då har jag fysik i nian och de har redan missat så mycket, säger jag och inser på samma gång att det ska jag minsann inte bry mig om utan tänka på mig själv lite mer.
Och så måste jag lära mig konsten att säga nej och inte bara ställa upp på allt man ber om:
Säga nej till det där mötet som planeras in på min enda lediga eftermiddag.
Säga nej när den där föräldern ringer på kvällen för att prata om sin son och sedan mal på i nästan en timme om samma sak som jag ändå inte kan göra något åt.
Säga nej när kollegan ber mig fixa den krånglande datorn eller skrivaren och i stället hänvisa till IT-teknikern.
Säga nej när socialsekreteraren ber mig skriva brev till eleven som inte kommer till skolan, fast ärendet är överlämnat till soc.
Som en kollega sa strax före påsk: "Susanne, du måste sluta vara så ambitiös!"
Andra bloggar om: stress
Ja, jag har verkligen försökt att hitta lite vila i helgen, för det som hände i onsdags fick mig att tänka efter och inse att jag i allra högsta grad behöver varva ner och ta hand om mig själv mer än jag gjort - annars blir nästa anhalt långtidssjukskrivning och därmed stora svårigheter att komma tillbaka. Så jag har gjort långa cykelrundor med kameran runt halsen, promenerat med sonen i det fina vårvädret, tagit en liten sovstund på eftermiddagarna och helt struntat i det där planeringsjobbet jag brukar sitta med hela söndagen. Och resultaten har alltså inte uteblivit.
Ändå så kommer de där tankarna på jobbet. Som idag när jag skulle boka ny tid med distriktssköterskan:
- Nej, då kan jag inte för då har jag fysik i nian och de har redan missat så mycket, säger jag och inser på samma gång att det ska jag minsann inte bry mig om utan tänka på mig själv lite mer.
Och så måste jag lära mig konsten att säga nej och inte bara ställa upp på allt man ber om:
Säga nej till det där mötet som planeras in på min enda lediga eftermiddag.
Säga nej när den där föräldern ringer på kvällen för att prata om sin son och sedan mal på i nästan en timme om samma sak som jag ändå inte kan göra något åt.
Säga nej när kollegan ber mig fixa den krånglande datorn eller skrivaren och i stället hänvisa till IT-teknikern.
Säga nej när socialsekreteraren ber mig skriva brev till eleven som inte kommer till skolan, fast ärendet är överlämnat till soc.
Som en kollega sa strax före påsk: "Susanne, du måste sluta vara så ambitiös!"
Andra bloggar om: stress
Kokate på kvällskvisten
En väninna återvände i veckan från en resa i Bolivia och Peru och idag var det dags att träffas, inte över en kopp kaffe, utan över en kopp kokate. Med sig hem hade väninnan en plastpåse med torkade kokablad och berättade att hon under sin resa druckit te på dessa blad varje dag. Jag blev först lite konfunderad och tänkte väl att det kan man väl inte göra - koka är ju en drog. Och visst kan det väl vara så, men i så fall är också andra sorters te droger.
När jag slår upp kokabuske i nationalencyklopedin läser jag bl.a.:
"I sin naturliga form skapar kokan mera sällan kraftigt beroende, och modern medicinsk och farmakologisk forskning har uppmärksammat dess positiva betydelse för människan i den traditionella miljön, bl.a. vad gäller ämnesomsättning, tålighet mot köld och anpassning till den syrefattiga luften i höjderna."Samma sak berättar väninnan och jag sörplar i mig teet som smakar och dricks ungefär som det argentinska yerba mate, som jag tidigare druckit en hel del av. Och hur mycket jag än känner efter så upptäcker jag ingen effekt av kokabladen. Allt känns precis som vanligt.
Sen undrar jag förstås om tullen egentligen skulle släppt igenom kokabladen om de upptäckt dem.
Andra bloggar om: kokablad
Fredagsfyran vecka 15 -07
Det är evigheter sedan jag svarade på en fredagsfyra. Nu är det dags! Temat denna vecka är favorittider:
1) Mitt favoritklockslag är?
... 22 om det är vardag - då är dagens bestyr över.
... 9 om det är "ledigdag" - då kan jag ligga kvar i sängen en stund till.
2) Min favoritdag i veckan är?
... fredag - då väntar helgen.
3) Min favoritmånad är?
... juli - som är helt arbetsfri för en lärare.
4) Min favoritårstid är?
... sommar - för då är det ju sommarlov.
Hmm, det verkar av svaren att döma som om jag är en smula arbetsskygg. Dementerar detta å det bestämdaste!
Andra bloggar om: fredagsfyran
1) Mitt favoritklockslag är?
... 22 om det är vardag - då är dagens bestyr över.
... 9 om det är "ledigdag" - då kan jag ligga kvar i sängen en stund till.
2) Min favoritdag i veckan är?
... fredag - då väntar helgen.
3) Min favoritmånad är?
... juli - som är helt arbetsfri för en lärare.
4) Min favoritårstid är?
... sommar - för då är det ju sommarlov.
Hmm, det verkar av svaren att döma som om jag är en smula arbetsskygg. Dementerar detta å det bestämdaste!
Andra bloggar om: fredagsfyran
Rakt in i väggen
Konstant yrsel i två dagar är nog inte bra, insåg jag idag och bad skolsköterskan titta på mig.
- Iväg med dig till läkaren, sa skolsköterskan efter att ha mätt mitt blodtryck. Med en gång!
- Inte kan du cykla iväg ensam så där, sa en kollega oroligt och körde iväg med mig till vårdcentralen.
- Iväg till neurologakuten i Lund, sa den upptagne läkaren efter en timmes undersökning.
- Nej, det går inte, svarade jag. Sonen kommer hem i morgon och då måste jag vara hemma.
- Då ringer jag dig i morgon bitti och hör hur du mår, sa läkaren.
Så nu sitter jag här och börjar tro att den där berömda väggen är på väg rätt in i mig. Och nej, jag ska nog inte till jobbet i morgon.
Andra bloggar om: yrsel
- Iväg med dig till läkaren, sa skolsköterskan efter att ha mätt mitt blodtryck. Med en gång!
- Inte kan du cykla iväg ensam så där, sa en kollega oroligt och körde iväg med mig till vårdcentralen.
- Iväg till neurologakuten i Lund, sa den upptagne läkaren efter en timmes undersökning.
- Nej, det går inte, svarade jag. Sonen kommer hem i morgon och då måste jag vara hemma.
- Då ringer jag dig i morgon bitti och hör hur du mår, sa läkaren.
Så nu sitter jag här och börjar tro att den där berömda väggen är på väg rätt in i mig. Och nej, jag ska nog inte till jobbet i morgon.
Andra bloggar om: yrsel
Jobbet klart för idag
Så här ser det ut på min säng just nu efter dagens arbete. Fast snart ska allt ner i min väska inför morgondagens jobb. Egentligen är det mitt lilla USB-minne som är det viktigaste i högen trots att det tar minst plats. Övrigt är sådant som jag läst in mig på eller som har rättats och ska tillbaka till eleverna.Ja, tänk vad datorn har underlättat mitt arbete. På tidigt 80-tal när jag började min lärarbana var det väl ingen som kunde förutse hur pass arbetsbesparande det skulle bli att ha all planering som datorfiler i stället för i de tjocka pärmar jag då använde. Numera kan jag plocka fram gammalt material jag använt tidigare, fräscha upp det med nya idéer (jo, de kommer ofta) och ändra i planeringen. Stommen finns där med alla arbetsövningar, laborationer, förhör, prov, teman osv.
Och så drömmer jag lite om hur det skulle kunna se ut i framtiden. Tänk om jag skulle kunna fixa förhör och prov helt webbaserat. Kolla elevernas kunskaper genom tester på nätet. Låta något program rätta och sedan ge besked på om målen är uppnådda eller inte. Det går säkert redan nu, men jag har inte kunskaperna eller tiden för att lära mig.
Men undervisningen den vill jag allt ha "live"! Inga internetbaserade distanskurser på grundskolan. Det hör universitetet till. Eller?
Andra bloggar om: skola, planering
Konsten att planera sin tid
Att det ska vara så svårt ibland att komma igång med de där måstena! Jisses vad trögt det går. Jag kommer på massor av andra saker som jag ska göra i stället för att ta tag i vad jag borde göra och så plötsligt är lovet i stort sett slut och därmed den fria tiden.
I början på lovet så sa jag till mig själv: "Hörrödu Susanne, sätt nu igång och rätta alla de där proven som du tog med dig hem. Gör det nu med en gång så slipper du sitta på annandan och jobba häcken av dig med både rättning och planering."
Tror ni det blev gjort? Nä, förstås inte, så nu har jag absolut inga sysselsättningsproblem i morgon inte. Jag vet precis vad som ska göras.
Och vart tog påsklovet vägen? Vad har jag egentligen sysslat med?
Andra bloggar om: påsklov
I början på lovet så sa jag till mig själv: "Hörrödu Susanne, sätt nu igång och rätta alla de där proven som du tog med dig hem. Gör det nu med en gång så slipper du sitta på annandan och jobba häcken av dig med både rättning och planering."
Tror ni det blev gjort? Nä, förstås inte, så nu har jag absolut inga sysselsättningsproblem i morgon inte. Jag vet precis vad som ska göras.
Och vart tog påsklovet vägen? Vad har jag egentligen sysslat med?
Andra bloggar om: påsklov
Tågträngselproblemen lösta på Öresundstågen - eller inte
Nu har Skånetrafiken och danska DSB kommit på hur man ska lösa trängselproblemen på Öresundstågen! Sydsvenskan skriver idag att man under maj månad släpper 300 förstaklassbiljetter på vardera sidan sundet. Biljetterna kan gemene man och kvinna köpa till priset 125 SEK alternativt 100 DKK. Biljetten ska ge plats i förstaklassvagnen som oftast har betydligt fler lediga platser än de vardagliga andraklassvagnarna, som är alltför få under rusningstrafiken. Men enligt Sydsvenskan kan innehavaren av denna extra förstaklassbiljett ändå inte vara säker på att få en sittplats; de som betalar sina förstaklassplatser kontant får företräde. Så då får man stå där som vanligt ändå.
Någon enstaka gång hamnar jag på Öresundståget i rusningstrafik och det är urtrångt, så trångt att jag påminns om mina bussfärder på de överfulla bussarna i Nicaragua, där jag ibland slumrade in - stående! Trängselproblemen på Öresundstågen har bara blivit värre och värre eftersom så många insett tågets fördelar framför bilens. Tågresorna med Skånetrafiken över Öresund har ökat med 18 procent det senaste året, dvs. hela 7,5 miljoner resor företogs 2006 mellan Sverige och Danmark. Inte undra på att det numera är så trångt.
Men extrabiljetter till förstaklassvagnen - är det rätt sätt att komma till rätta med trängseln? Nej, förstås inte. I stället är det fler vagnar som ska kopplas på. Och varför inte skrota förstaklassvagnarna helt och hållet? Låt folk sätta sig där utan att betala extra!
Andra bloggar om: skånetrafiken, förstaklass, trängsel, tågresor
Någon enstaka gång hamnar jag på Öresundståget i rusningstrafik och det är urtrångt, så trångt att jag påminns om mina bussfärder på de överfulla bussarna i Nicaragua, där jag ibland slumrade in - stående! Trängselproblemen på Öresundstågen har bara blivit värre och värre eftersom så många insett tågets fördelar framför bilens. Tågresorna med Skånetrafiken över Öresund har ökat med 18 procent det senaste året, dvs. hela 7,5 miljoner resor företogs 2006 mellan Sverige och Danmark. Inte undra på att det numera är så trångt.
Men extrabiljetter till förstaklassvagnen - är det rätt sätt att komma till rätta med trängseln? Nej, förstås inte. I stället är det fler vagnar som ska kopplas på. Och varför inte skrota förstaklassvagnarna helt och hållet? Låt folk sätta sig där utan att betala extra!
Andra bloggar om: skånetrafiken, förstaklass, trängsel, tågresor
Kamerainköp
Ser att Panter har eländiga problem. Hennes kamera är trasig. Det är nu inte min och jag har t.o.m. två gamla analoga som ligger i byrålådan. Den ena, en gammal Rollei, skulle nog fungera om jag fick tag på ett passande batteri, vilket jag faktiskt inte bemödat mig om - kameran är ju en analog kompaktkamera och jag överger inte i första taget det digitala formatet.
Den andra kameran som ligger i lådan är en Pentax systemkamera med tillhörande normalobjektiv, fast vidvinkelobjektiv och ett väl utnyttjat telezoom upp till 200 mm. Den har väl mer eller mindre gett upp efter att ha varit med om diverse orkaner och sandstormar i Centralamerika så den får helt enkelt ligga där den ligger.
I stället använder jag min nu något omoderna digitala Olympus Camedia med 3x zoom. Men jag är inte nöjd. Den känns allt obekvämare att fotografera med och allt klumpigare att använda. Och så är den ju så fruktansvärt långsam så det är bara stillastående motiv som klarar att stå stilla tillräckligt länge för att den ska hinna mäta allt. Ja, tänk att den har blivit så uråldrig på bara sex år.
Nåväl, igår surfade jag runt på diverse fotosajter för att sätta mig in i olika kamerors finesser och fastnade för fyra olika modeller på digitala systemkameror, alla med tillhörande zoom på 18-55 mm (multiplicerat med 1,5 för att få de gamla analoga måtten, om jag förstått det rätt):
Visst har jag egentligen bestämt mig, men tvekar ändå. Det är en stor summa pengar och tänk om det går lika snabbt med utvecklingen av nya modeller under de kommande sex åren som det gjort sedan jag fick min Olympus. Den kostade faktiskt också så mycket som de modeller jag nu är intresserad av.
Och så tänker jag på de där skattepengarna som är på väg... :-)
Visst är det före midsommar de ska komma?
Andra bloggar om: kamera, kameror
Den andra kameran som ligger i lådan är en Pentax systemkamera med tillhörande normalobjektiv, fast vidvinkelobjektiv och ett väl utnyttjat telezoom upp till 200 mm. Den har väl mer eller mindre gett upp efter att ha varit med om diverse orkaner och sandstormar i Centralamerika så den får helt enkelt ligga där den ligger.
I stället använder jag min nu något omoderna digitala Olympus Camedia med 3x zoom. Men jag är inte nöjd. Den känns allt obekvämare att fotografera med och allt klumpigare att använda. Och så är den ju så fruktansvärt långsam så det är bara stillastående motiv som klarar att stå stilla tillräckligt länge för att den ska hinna mäta allt. Ja, tänk att den har blivit så uråldrig på bara sex år.
Nåväl, igår surfade jag runt på diverse fotosajter för att sätta mig in i olika kamerors finesser och fastnade för fyra olika modeller på digitala systemkameror, alla med tillhörande zoom på 18-55 mm (multiplicerat med 1,5 för att få de gamla analoga måtten, om jag förstått det rätt):
- Nikon D40 för strax under 6000 kr
- Canon EOS 350D i samma prisklass
- Canon EOS 400D 1500 kr dyrare
- Pentax K100D, ca 500 kr dyrare än de två första modellerna
Visst har jag egentligen bestämt mig, men tvekar ändå. Det är en stor summa pengar och tänk om det går lika snabbt med utvecklingen av nya modeller under de kommande sex åren som det gjort sedan jag fick min Olympus. Den kostade faktiskt också så mycket som de modeller jag nu är intresserad av.
Och så tänker jag på de där skattepengarna som är på väg... :-)
Visst är det före midsommar de ska komma?
Andra bloggar om: kamera, kameror
Familj eller karriär?
Och så blev det tomt här hemma igen. Tomt på barn. Jag kom för en liten stund sedan hem från Kastrup efter att ha följt yngste sonen och hans mormor till Milanoflyget. Om en liten stund är de framme och kommer inte tillbaka förrän om tio dagar.
På Kastrup smög jag mig ända upp till bagagekontrollen, fast det står en stor skylt om att endast passagerare får åka upp dit. Jag var ju bara tvungen att se till så att han la jackan rätt och väskan rätt och att han fick med sig burken med päronskivor och ostbitar jag skurit åt honom att äta på flyget. Visst, mormor kan ju också se till sådant, men jag ville förstås se honom så länge jag kunde. Och det finns numera så många regler när man ska flyga så jag ville ju se till att allt gick rätt till. Men likväl blev det fel och jag blev uppmärksammad och avvisad med brysk, dansk ton. Det var minsann säkerhetsområde och där fick jag minsann inte befinna mig om jag inte skulle åka med något flyg. Sonen fick en snabb kram och några hej och trevlig resa och hälsa alla och så rusade han genom kontrollen och lämnade mig kvar ensam.
Trots att jag så många gånger tidigare skickat iväg honom, så känns det för varje gång allt värre när han ska iväg till sin pappa och hela italienska släkten. Tomt, tomt, utan hans småprat och alla samtal vi har. Och ändå så behöver jag så väl lite tid för mig själv. Jag har ju aldrig någon avlastning utan är alltid ensam med hela ansvaret i vardagen. Händer något med honom är det bara jag som kan ställa upp, rusa från jobbet, som här om dagen då han skadade sig på en basketboll. Ingen pappa som kan ta sin del av ansvaret finns här i Sverige.
Nåväl, vila behöver jag för att sedan orka med resten av terminen. Lite rättningsarbete ligger förstås och väntar, men jag ska väl hinna med något annat än jobb också.
Förresten klickade jag mig in på Forskning & Framstegs hemsida efter att ha läst om ett "fördomstest" som sägs avgöra vilken inställning man har till sambandet kvinna/man och familj/karriär. Testa dig du också! Mitt resultat blev: Your data suggest little or no association between Male and Female with Career and Family.
Andra bloggar om: familj, karriär, barn, test
På Kastrup smög jag mig ända upp till bagagekontrollen, fast det står en stor skylt om att endast passagerare får åka upp dit. Jag var ju bara tvungen att se till så att han la jackan rätt och väskan rätt och att han fick med sig burken med päronskivor och ostbitar jag skurit åt honom att äta på flyget. Visst, mormor kan ju också se till sådant, men jag ville förstås se honom så länge jag kunde. Och det finns numera så många regler när man ska flyga så jag ville ju se till att allt gick rätt till. Men likväl blev det fel och jag blev uppmärksammad och avvisad med brysk, dansk ton. Det var minsann säkerhetsområde och där fick jag minsann inte befinna mig om jag inte skulle åka med något flyg. Sonen fick en snabb kram och några hej och trevlig resa och hälsa alla och så rusade han genom kontrollen och lämnade mig kvar ensam.
Trots att jag så många gånger tidigare skickat iväg honom, så känns det för varje gång allt värre när han ska iväg till sin pappa och hela italienska släkten. Tomt, tomt, utan hans småprat och alla samtal vi har. Och ändå så behöver jag så väl lite tid för mig själv. Jag har ju aldrig någon avlastning utan är alltid ensam med hela ansvaret i vardagen. Händer något med honom är det bara jag som kan ställa upp, rusa från jobbet, som här om dagen då han skadade sig på en basketboll. Ingen pappa som kan ta sin del av ansvaret finns här i Sverige.
Nåväl, vila behöver jag för att sedan orka med resten av terminen. Lite rättningsarbete ligger förstås och väntar, men jag ska väl hinna med något annat än jobb också.
Förresten klickade jag mig in på Forskning & Framstegs hemsida efter att ha läst om ett "fördomstest" som sägs avgöra vilken inställning man har till sambandet kvinna/man och familj/karriär. Testa dig du också! Mitt resultat blev: Your data suggest little or no association between Male and Female with Career and Family.
Andra bloggar om: familj, karriär, barn, test
